Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Erik Eliiider
och deras ton såväl mot andra författare som mot allmänheten.
Slutligen anhöll den överlägset om »en systematisk deduktion utaf
den Historiska Skolans läror», dock utan att »trossen, eller, om wi
så få säga, valetaillen bland Skolans skribenter, skulle förbjudas
att äfwen på sitt sätt bes wara wår artikel, eller att nu, likasom
förra året, med en mängd paskiller söka hämnas för det wi
framställt Skolans åsigter i hela sin nakenhet».1 Genom Atterboms
försorg skulle båda dessa önskemål fyllas.
Hur skalden reagerat inför detta angrepp, framgår med ali
tydlighet av ett brev till Beskow. »Hvad tycks om Argi nyaste
skän-deramsor?», skrev han. »En sådan ärelöshet, en sådan
nedrighet och oärlighet, förenad med en sådan fräckhet, är ett phänomen,
som visst aldrig i något lands litteratur haft sin like. Han(!) är
Svenska culturens pestböld. Mellertid triumferar han, i förlitande
på den pöbels talrikhet och lumpenhet, för hvilken han skrifver!!!
När skall engång Sveriges allmänhet bli mätt på denna stinkande
styggelse?»2 Och i nästa brev talar han om sin lust att »sätta
yxan till roten af Argusianismens träd (ehuru naturligtvis ej i
form af någon direct polemik mot dess repräsentant)».3 Yid
utförandet av denna aktion kunde han dock inte så helt undvika
personliga angrepp, som han kanske vissa stunder velat. Hela
senare delen av Tillägget till Hammarsköldsrecensionen är ett rasande
anfall på Argus och därvid inte minst på Johansson. Hans namn
nämnes ingenstans, men nästan varje sida rymmer insinuationer
och antydningar, som icke kunna misstolkas. Där talas i växlande
ordalag om »vissa Reformatorer», Hegels »ifrigaste Svenske
anhängare», »personer, dem Sveriges Universiteter sett såsom
lärjungar i sina salar»4 o. s. v. med en rasande indignation, under
entonigt upprepande punkt för punkt av Argus misstag och
förvrängningar.
Medan Atterbom var syseisatt med denna artikel renskrev han
den slutgiltiga versionen av 1827 års nya del av Lycksalighetens ö.b
Hur hatet mot tidningen Argus på talrika ställen kommit till uttryck
i skildringen av den hyperboreiska republiken har tidigare visats av
Yetterlund och Santesson. Möjligen skulle en jämförelse med Tilläg-
1 A. a., s. 348. 2 Atterbom-Beskow, a. a., s. VI. 3 A. a., s. 73.
4 Swea, a. a., s. 174, 182n, 196. Se också t. ex. s. 195, 197, 199, 203.
5 Atterbom-Beskow, a. a. s. 70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
