Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska liberaler i Lycksalighetens ö
159
get i Swea knnna ge ytterligare belägg för denna sak. I detta
sammanhang skall dock endast det i inledningen skisserade problemet
om Lycksalighetens ö som anfall på samtida personer bland
Atterboms fiender tagas ander behandling.
Den grundläggande motsättningen mellan Atterbom och den
johanssonska tidningsliberalismen var av rent konstitutiv art — en
väsensskillnad, som ej gick att överbrygga. Yad skalden rikast
upplevde kunde den utomstående ej förstå och borde därför inte smutsa
det med grova händer. Redan i den första scenen i den
hyperboreiska republiken klargjorde dikten detta med slående sanning i
Astolfs ord till Vägvisarn:
Hvad jag erfar
I detta ögonblick, du lumpna mask,
Går öfver ditt förstånd, om än ett lif
Af tusen år dig skänktes!1
Det ligger en överlägsen kraft och indignation i orden. I tanke
och ton äro de endast en variation av de utfall skalden i Swea
gjort mot Johansson.
Vägvisarn var den förste medborgaren, Astolf träffade i den
hyperboreiska staten. Han var en traditionslös grovhuggare, som
med skrytsamt patos berättade om sitt lands frigjordhet. Redan
Vetterlund2 har påpekat typens verklighetsintryck, och flera av hans
repliker röja en personlig klang, som klart skiljer dem från den
del av samtalet, som endast vill föra handlingen framåt. Det
gäller t. ex. raderna:
Vägvisarn.
Men vet: jag ock, i all min dar, har skrattat
At servilism och super — super — ... Hm!
Astolf.
Det sista bär nog syn för sagen.3
Talet om servilism och superstition stammar, som tidigare påpekats4,
från Argus9 fraseologi. Det överlägsna skrattet, anspelningen på
Vägvisarns förkärlek för dryckjom, och det avslutande Hm!
däremot kan möjligen vara myntat på Argus-Johanssons person.5 Den-
1 P. D. A. Atterbom, Lycksalighetens ö, II, Uppsala 1827, s. 253.
2 Vetterlund, a. a., s. 260. 3 Atterbom, a. a., s. 250.
4 Vetterlund, a. a., s. 278, Santesson, a. a., s. 108. Jfr Swea, a. a., s. 191 f.
5 (O. P. Sturzen-Becker), Grupper och Personnager, Sthlm 1861, s. 190,
Kometen, 1826, n:r 67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
