Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Erik Eliiider
En gäck, och af det tråkigaste slag
Som nånsin sladdrat bort en dyrbar morgon.
Det förekom mig, som om hit, bland lundens
Vårsångar-flock, en korp sig nästlat in,
Och kraxat ur sig hela dagblads-ramsan
Af verldsförbättrande abracadabra.1
Söker man bilda sig en uppfattning om de olika individernas
karaktär och särprägel i den skildring, Atterbom givit av den
hyperboreiska republiken, får man lätt den känslan, att skalden laborerat
med en hel familj av johanssöner, alla talande Argus klumpiga
språk. Till två, tre av de mest framträdande: Vägvisaren,
Costum-Artisten och framför allt Mopsus har han koncentrerat sitt hat till
arguseriets personifikation Johansson, och delvis gestaltat dem i
nära anslutning till originalet. Av de övriga bli presidenten,
professorn och ämbetsmannen mera karikerade idéer än karikerade
människor. Vid sidan av dessa och den tunga, grovhuggna
familjen Johansson — om ett sådant uttryck tillåtes — kan man
dessutom urskilja en annan typ: den politiske krigaren, representerad
av Commendanten och överste Pantaleon. Medan Mopsus och hans
gelikar röja en oslipad grovhet, en bullrande, skrävlande naivitet,
ligger över de båda officerarna en naturlig stolthet och säkerhet,
som bygger på andra grunder än en inskränkt egenkärlek. Med
suveränt förakt talar Commendanten om
Sold,
Despoters lockmat, blott bestås åt Slafvar;
Den frie, som af fritt beslut försvarar
Sin fosterjord, försörjer ock sig sjelf2 —
och inför hans varma vädjan, hans retoriska frågor och hans smicker
faller massan snart undan, och slutet blir att förrädaren får en
eklövskrans och politisk karriär.
Som särskilt Santesson visat går mycket i Pantaleons yttranden
tillbaka på Argus, men dess talan föres av honom med sällsam brio
och ledighet, som helt saknas hos t. ex. Mopsus. Vetterlund3 har
jämfört hans retorik med den som blommade i revolutionens Paris
under påpekande av de franska intrycken bakom Atterboms dikt.
Santesson har i Samlaren4 framkastat en förmodan, att namnet
1 A. a., s. 364. 2 A. a., s. 273. 8 Vetterlund, a. a., s. 268.
4 C. Santesson, Historiskt verkligheisstoff i Atterboms hyperboreiska republik,
Samlaren 1929, s. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
