- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 20. 1939 /
167

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska liberaler i Lycksalighetens ö

167

i förhållande till det andra könet, vilket förvånar om man i Mopsns
ser en karikatyr av Johansson, ty dennes friheter i detta avseende
äro väl dokumenterade.1 Vid omarbetningen blev Mopsus i
tillfälle att visa sin frigjordhet också på detta område, och nu
formade han repliken:

Fördömd enhvar, som icke älskar alla2

I dessa olika variationer går ständigt samma tema igen:
skaldens glödande hat mot den i hans ögon fördummande och råa
liberalismen, och — man vågar säga — mot dess främste publicist
Johan Johansson. Allvarligare än i det harmfyllda gycklet kom
samma tankar fram i Astolfs stora monolog, där han med oro och
klagan såg tillbaka på dessa, som under rop om frihet,

Dock hyllar blott de lägsta ibland lustar:
Afundens, dumdryghetens, kifvets, rofvets,
Misstankans, lögnens, lättjans, fråsseriets,
Och hatets mot hvad Högt och Heligt är.3

En koncentrerad sammanfattning alltså av de förebråelser, som både
SivensJc Literaturtidning och Atterboms egen artikel i Stvea riktat
mot Argas och Johansson. Monologens resignation fick dock ej bli
slutorden om den hyperboreiska republiken. Det bli i stället
Flo-rios ord om Mopsus. De falla som piskslag, och man behöver inte
misstaga sig på den personliga klangen i den pinade skaldens
utbrott mot den tjockhudade förföljaren, när Florio säger:

Naturen tecknar
Caricaturer, stundom så förvridna,
Att ingen skulle tro dem vara till,
Om ej de midt i menskohvimlet syntes
Helt ögonskenligt gå, och det med anspråk
Att såsom menniskor bemötas. Denna
Nattskräfva är en sådan. Pöbeln tog
Med skäl till ombud sina lustars urbild;
Och agg mot allt, hvad ädla själar älska,
Det är hans lif och hans inspiration.4

och slutligen:

1 Se t. ex. Sv. biogr, lex., a. a., s. 375, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning,
Gbg 1893, 2%, o. Beskow, Julklappar, s. 25.

2 Atterbom, a. a., 1854, s. 269.

3 A. a. 1827, s. 353.

4 A. a., s. 360.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:30:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1939/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free