Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien H., Fredrika Bremers första roman
175
första kärleken fram till förlovningen. Det bör därför vara nnder
Charlottes förlovningstid som Fredrika får detta uppslag och gör
det till huvudtema i sin förstlingsroman, alltså vintern och
förvåren 1830, och säkerligen har detta skett icke blott med
Charlottes vetskap utan också som en uppmuntran för henne: Emilias
tvekan är ju sedd i komisk dager som något onödigt, och Algernon
har gjorts till en idealiserad Quiding, som givetvis varje läsarinna
skall ta parti för. Detta antagande får på sitt vis en bekräftelse
av de underrättelser Fredrika Bremer i sin följande korrespondens
har om Charlotte efter bröllopet. Det förefaller nämligen, som om
hon inte är så säker på att äktenskapet skall bli helt lyckligt, och
hennes oro häröver har naturligtvis ökats, i samma mån som hon
själv bidragit till att, muntligen eller genom sin romanskildring, ha
övervunnit systerns tvivel. Så skriver hon strax efter bröllopet till
Leuhusen: »Medan jag så här utgjuter min galla som ett rigtigt
höstmoln, lyser solen så mildt och vänligt som om Våren. O att
den så ville lysa altid för min goda, älskade syster! Vore Q. . .
hennes Solglas — se, då skulle jag ej klaga. Och kanske blir det
så. Kanske — det är ett tungt ord» (19 nov., n:r 36). Först när
hon av Charlottes egna brev erfarit, att systern verkligen är
lycklig, kan Fredrika känna fullständig lättnad: »Ack, bästa Leuhusen,
då kunde jag ej läsa mera, ty jag grät af glädje» (4 dec., n:r 39).
Det kan tillfogas, att Charlottes citerade ord från biografien inte
uttryckligen jäva den senare dateringen av Familien H. Där sägs
ju blott, att systern sommaren 1829 var sysselsatt med en roman
och att »frukten af detta försök» blev nämnda romans första del.
Hon nämner inte tidpunkten, då denna frukt mognade, och hon
hade ju heller ingen anledning att erkänna, vem det var som dolde
sig bakom bokens Emilia. Naturligtvis går det även att uppbringa
en eller annan litterär parallell till Emilia-Algernonepisoden i
Familien H., men knappast någon, som kan betraktas som direkt
förebild. Bland Mme de Genlis små pjäser, som flickorna Bremer
tidigt läste [Q. s. 7), förekommer en med titeln »Les fausses
delica-tesses», vars hjältinna, Célie, just vid avgörandet tvekar att träda
in i äktenskapet. Hjälten säger om henne: »Au moment de me
rendre heureux, une fausse delicatesse 1’intimide et 1’arrëte. [. . .]
Elle doute de son coeur; eile veut s’en assurer davantage; et ce
trouble et cette incertitude sont depuis trois mois le tourment de
ma vie» (I: 1). Skillnaden är emellertid, att hon inte anklagar ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
