Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien EL, Fredrika Bremers första roman
19 7
höver blott lägga till några smådetaljer: översten lägger patience,
»blocade de Copenhague» — samtiden hade Napoleonkrigen i
minne —, hennes nåd sitter i soffhörnet och knyter filé, Emilia
står vid tebordet och serverar, magistern hänger över sin bok och
hans små elever äta skorpor och spela svälta räv. Det väsentliga
i denna skildring och det som djupare sett åstadkommer romanens
stämning och atmosfär, är dock personteckningen. Det är också
denna som utfyller resten av Familien H. I och förbereder dess
fortsättning. Att Fredrika Bremer här liksom i den skildrade
interiören utnyttjar biografiskt stoff, ligger i öppen dag.
Närmast verkligheten kommer kornetten Carl, som i romanens
första del är ett alldeles uppenbart porträtt av brodern August,
vilket också omtalas av Charlotte (Q. s. 64). Han hade ju f. ö.
skymtat fram redan i Förhoppningar. Kornetten är »tre alnar lång,
väl vext, ledig i rörelser»; han tror, »att han är så ful, att han
kan skrämma till och med hästar», men många »anse det öppna,
redliga, manliga uttrycket i broderns ansigte såsom en fullkomlig
ersättning för bristande skönhet i dragen» (s. 93). I brev den 22
dec. 1828 säger Fredrika Bremer om sin bror: »August är lång,
mager, mycket ful men ser ändå hjertans hygglig ut.» Han har
just kommit med heder från Uppsala och är »sprittande glad, rask
och förnöjd». I romanen framhålles ideligen det friskt pojkaktiga,
hurtiga och levnadslustiga humöret hos kornetten. Han är vidare
en stor patriot, har med två goda vänner bildat ett triumvirat av
likasinnade1, har lätt för att ta folk, är välkommen överallt, alltid
redo att hjälpa till och full av godmodig retsamhet mot systrarna.
Inte ens den mycket romanmässiga kärlekshistoria, som bokens andra
del låter honom vara hjälten i, kan förta det goda intrycket av
denna oromantiskt friska och problemfritt naturliga gestalt. Sådan
skymtar också August Bremer i systerns brev. Så heter det t. ex.
i brev till Leuhusen i juni 1828, n:r 9: »Cornetten vår kära bror,
som vi på så länge ej sett, var oss en hjertinnerlig fröjd. [. . .]
Augusts skål dracks om afton under Canonskott, hvilket
divertis-sement tillstäldes af några af folket, som mycket hålla af honom.
Det är en bottenbra Gosse.» För samme adressat berättar hon i
april 1830, h:r 27: »Härom afton, då vi systrar sutto till bords
1 Jfr vad som efter hans död i brev till Leuhusen säges om hans gode vän
Gasper Wrede under dennes vistelse i Tyskland: Han »tyckes ifrigt i tal förfäkta
Sveriges och Svenskarnes rang och rättigheter i Europas riddarhus» n:r 106, 25
nov. 1832).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
