Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Elof Ehnmark
med Mamma, kom betjenten in med en rigtig- maj fysionomi och
utropade: ’Cornetten är kommen!’ (en dag förr än vi väntade
honom.) Ett allmänt Ah!!! uppstod, och jag vet ej, huru det kom
till, men vi skyldrade mangrant med knifvar och gaflar. In kom
snart den goda gossen och vi blefvo så glada, att vi på en gång
alla blefvo mätta.» När familjen flyttat ut på landet, får man veta
(juli 1830, n:r 29), att »August gjorde krumpsprång» samt att han
har »hufvudet fullt af ett tornerspel och Carusell, uti hvilket han
oin söndag hos Grevinnan Wirsén ämnar spela en egen role. Den
nem: af en okänd, svart Riddare, som bryter en lans för dagens
drottning, Eröken Sigrid Wirsén. Man kan ej säga, att han bryter
den för skönheten.» I andra delen av romanen råkar kornett Carl
ut för allehanda trakasserier just på grund av sin kända förmåga
att uppträda i familjespektakel. När slutligen Böttiger 1837
framburit en hälsning från Augusts grav i Berlin, skriver Fredrika
Bremer till svar: »Aldrig lemnade väl någon efter sig ett renare,
vänligare minne. Han var så god, så glad, så enkel, så vaken för
allt godt; han var skapad för familiens kärleks- och oskuldslif. Yi
ha med honom förlorat mycket på jorden, men han har knutit oss
närmare till lifvet bortom grafven» (12 mars 1837, n:r 243).1 Dessa
och andra uttalanden om brodern stämma bra överens med
skildringen av kornett Carl. Liksom August i breven skymtar han blott
fram i romanens första del, men som helhetsomdöme kan man säga,
att Fredrika Bremer redan här visar sin säkerhet att i ord skissera
upp en levande människa; förutsättningen är dock tills vidare, att
hon har en närstående modell att gå efter.
Även om romanens flesta övriga personer gäller, att de först i
den andra delen, då de mer aktivt försättas i handling, erhålla
en utförligare gestaltning. Det kan dock ha sitt intresse att
skärskåda dem, så som de tidigast framträda. Man torde därmed kunna
belysa Fredrika Bremers förhållande till sin närmaste verklighet.
Om överstinnan heter det i presentationen, att hon »tycktes ej ha
kunnat varit vacker äfven i unga dar men hade, i synnerhet då
hon talade, något godt, lifligt och interessant, som gjorde nöje att
se på. Något ömt, något oroligt låg i hennes väsende, förnämligast
1 En levande och livfull skildring har man också i brev till Leuhusen juni
1831, n:r 59, där ett besök hos August och hans kumpaner på Drottningholm
skildras. Jfr även breven i samband med hans död, n:ri 92 och 93 samt 106,
vars anmärkningar meddela, att Presidentens Döttrar s. 178 har en minnesruna
över honom, vilket f. ö. framgår av brev n:r 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
