Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien EL, Fredrika Bremers första roman 19 7
kännande. Om hennes känslor vid denna tidpunkt bär det muntert
optimistiska brevet n:r 42 tydligt vittne. »Även Franzén var full
af godhet och beröm. Som han ville på allt sätt ha fram sin
protegée, beställde han in mina målningar», heter det där,
varjämte tillfogas, att han är nyfiken på Den blindas roll i romanens
fortsättning. Mest översvallande yttrar sig Fredrika Bremer om
Franzén i ett brev från Tomb den 2 jan. 1836, n:r 1358. Hon
skriver:
Ni, min goda Farbror, var redan min barndoms förtjusning, och
de ord, med hvilka ni sänkte Er till »de små», lyfte mig tidigt till en
aning om lifvets rena skönhet. Sednare blef Ni äfven min
skydds-Engel och på Era vingar lyfte Ni mig upp i en friare verld, in i ett
lyckligare lif. Huru oändligt mycket har jag ej Er att tacka för!
Får jag än alldrig se Er mera här i verlden, alltid skall dock Er klara,
milda blick bli min ledstjerna till ett heligt lif och till ett bättre land.
Även här torde orden syfta på hennes första officiella
framträdande. Julies kärlekshistoria i romanen berättas först i dess
andra del, 1831, alltså sedan Franzén redan gift om sig, och man
lägger märke till att hennes kärlek framför allt är grundad på
medlidande och på en intellektuell hunger, som professor L ensam
är i stånd att mätta; någon verklig passion förmår Fredrika Bremer
inte uppbringa i Julies fall. Det förefaller inte sannolikt, att Franzén
varit en motsvarighet till detta i hennes eget liv. Han torde i varje
fall inte ha varit mannen att åstadkomma, vad professor L
förmådde beträffande Julie och sedermera Böklin beträffande Fredrika
Bremer, skänka den sanna, på en gång religiösa och intellektuella
tillfredsställelsen. Som själasörjare och präst var nämligen Franzén
strängt ortodox och tålde ingen diskussion om dogmerna. Det kan
vara av intresse att anföra Fredrika Bremers egen beskrivning av
honom i brev till Böklin den 23 april 1838, n:r 282. Han är,
säger hon, trots sina 66 år ännu ung till själen och hon har haft
stor glädje att sammanträffa med honom:
Det är dock ett vackert exemplar af en prest och biskop! Det
är en Englalik ödmjukhet och en fågels behag i den lilla, något böjda
gestalten, i hufvudets egna hållning och i de milda, lätta rörelserna;
blicken på eget vis riktad uppåt är innerlig och genomträngande —
det är skaldens blick. Rösten med en liten finsk brytning är melodisk,
orden milda och tydliga — en stor intagande enkelhet och vänlighet
i hela meniskan. Oaktadt den milda karakteren af hans väsen ser
man tydligt, att han är allvarlig och fast, man läser detta äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
