Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien EL, Fredrika Bremers första roman 19 7
sedan i denna romandel blott i en liten episod, då översten tar
med henne på en åktur, men av de ord, som därvid fällas, antydes
som sagt det hemlighetsfulla förhållande, som råder mellan dem
båda.
Av vad Den blinda sedermera själv förkunnar och av vad
Fredrika Bremer sagt om de självbiografiska dragen i denna gestalt,
förstår man, att den bl. a. skall representera konstnärsdriften,
frihetslängtan, det inspirerade, högstämda och patetiska i hennes egen
själsläggning, lion har ju flerfaldiga gånger bekänt, vilken plåga
det varit för henne att aldrig kunna få en naturlig utlösning av
dessa karaktärsdrag. Hon erhöll inte som männen befrielse i ett
rikt handlingsliv och säkert har hon många gånger drivits att som
Elisabeth ropa ut sin smärta i dikt och toner. Det finns en litterär
gestalt, som förverkligat, vad den instängda och betryckta Fredrika
Bremer aldrig fick möjlighet att skänka liv åt eller ropa ut för
världen: Mme de Staëls Corinne, om vilken kornetten i Familien H.
får säga, att den kostat honom en sömnlös natt (s. 185). Att
Corinne gjort djupt intryck på Fredrika Bremer, har hon
sedermera erkänt också i uppsatsen Bomanen och romanerna (.E. S. II, s. 89),
och det är troligt, att hon återfunnit mycket av egna känslor
och egen längtan i skildringen av dess titelfigur. När det
beträffande Corinne talas om »1’émotion profonde qu’excitent en elle
toutes les pensées généreuses» och vidare: »elle ne peut prononcer un
mot qui les rapelle, sans que 1’inépuisable source des sentiments et
des idées, 1’enthousiasme, ne 1’anime et ne 1’inspire» (livré II, ch. 2).
erinrar man sig Fredrika Bremers ord om sig själv: »Blotta anblicken
af vissa ord i en bok, såsom sanning, frihet, ära, odödlighet,
väckte hos mig känslor, som jag fåfängt skulle söka beskrifva» etc.
(Sj. A. s. 95). Även hennes brinnande fosterlandskärlek får sin
motsvarighet i Corinnes stora improvisation, som har till ämne: la
gloire et le bonheur d’Italie, och likaså måste Fredrika Bremer ha
sett åtskilligt av sitt eget livsproblem avspeglat i den kamp, som
Mme de Staëls hjältinna har att utkämpa och i vilken hon går
under, det kvinnliga geniets kamp mot en konservativ, förstockad
samhällsordning. Och den Corinne, som på Capitolium bekrönes
med diktarlagern, som under folkets jubel fattar lyran och tänd
av inspirationens eld sjunger sin stora hvmn till fosterlandets ära,
måste för henne ha varit idealbilden av kvinnan i hennes högsta
manifestation, den fria kvinnan, jämbördig med mannen, verksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
