Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Elof Ehnmark
som han med geniets rätt, erkänd som han och därtill avgudad
och älskad. Till denna, den berömdaste episoden i Corinne återgår
säkerligen den ovan refererade scenen i Familien H. Liksom Elisabeth
påminner om »en antik statue», sägs Corinnes figur vara »à la
maniëre des statues grecques», och liksom Corinne är hon uppfylld
av glödande pathos och buren av geniets skapande anda. Hela
hennes människotyp är en motsvarighet till Corinlies, och liksom
Corinne skall hon gå under för sin kärleks skull och därför att
världen icke kan förstå henne.
Fredrika Bremer har inte givit alldeles säkra uppgifter om Elisabeths
sång. Både Monteverdi och Händel ha skrivit operor med namnet
Arianne; Monteverdis har en berömd aria, Lamento di Arianne, som
möjligen är identisk med den som Elisabeth sjunger, helst som
Monteverdis musik är recitatorisk. Ingendera har visserligen
uppförts i Sverige, men arior och körer kunna naturligtvis fördenskull
ha varit kända. Det är också möjligt, att Elisabeths sång utgjorts
av något parti ur Bendas Ariadne auf Naxos, en melodram i mera
modern bemärkelse, d. v. s. ett stycke, skrivet för deklamatoriskt
uppförande med musikackompagnemang. Bendas verk uppfördes
från 1786 åtskilliga gånger i Stockholm, bl. a. på Operan åren
1811—1814. Fredrika Bremer kan sålunda då ha blivit bekant med
det, även om hon inte ännu hade börjat gå på »spektakler».1 Är
det denna Ariadne hon har i tankarna, blir likheten med Corinnes
recitation än större. Hur därmed än må vara, har ämnesvalet en
symbolisk betydelse för Den blinda. Hon är som Ariadne en
försmådd kvinna, vilken förgäves sträcker sina armar efter den
flyktande Tesevs — översten. Men för den del av Elisabeth, som är
en självbekännelse om Fredrika Bremer, kan den gamla sagan
ha även en annan symbolisk mening: Ariadne är den fängslade
kvinnan, som ropar efter befrielse. Elisabeths sång ger då uttryck
för samma känslor som Fredrika Bremer talat om i Sj. A.: »Jag
kände mig vara född med starka vingar, men kände äfven, att de
voro stäckta, och trodde, att de alltid skulle så bli» (s. 98).
Bland romanens protagonister återstår berätterskan själv,
hus-rådinnan Beata Hvardagslag. Att även hon i mångt och mycket
1 Fredrika Bremer citerar titeln på franska och texten på italienska.
Musik-utgåvornas internationella art gör, att man ingenting härav kan bestämma om
kompositören, som mycket väl kan vara tysk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
