Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Elof Ehnmark
Bremers nyvunna harmoni och själshälsa. Husrådinnan är inte bara
den originellaste utan också den avgjort främsta av Familien Hs
karaktärsteckningar. Hon slog omedelbart igenom, tack vare sitt
muntra, osentimentala men ändå ömma och varmhjärtade väsen,
alltså helt enkelt med sin humor. Fredrika Bremer har själv
omedelbart efter romanens publicering bekänt, att »den genrens humor»,
som finns i Familien H. varit henne »tills kort förut alldeles
främmande» (Sj. A. s. 104), och man har ingen anledning att tvivla på
hennes ord. Hon hade haft sitt lidande att först skriva sig fri
ifrån, och det dröjde, innan rekonvalescenstiden var förbi och hennes
väsen kunde blomma ut i hälsa. Yad hon vunnit som människa
och författarinna förstår man bäst, när man betänker, att Beata
Hvardagslag i grunden är en replik av Den ensamna. Båda bli
tidigt föräldralösa och beroende av andra människor. Båda få
ungefär samma ställning i de hus, där de vistas. Den ensamna
hunsas av sin gamla grevinna, får hjälpa, tjäna och roa henne utan
att vinna någon tack. Beata talar om husrådinnans uppgift att
vara åskledare för dåligt humör, att vaka över sjuka, ha tillsyn
över köket, sköta barnen och fruns vapörer, försvinna, när fint
främmande kommer på besök etc. (s. 96 ff.) Ännu tydligare blir
överensstämmelsen i romanens slut, där Beatas vemod, ensamhet
och dödslängtan bryter fram. De avtonande ackorden i Den
Ensamna och Familien H. gå i samma molltonart, ha samma melodi
av försakelsens frid och av stilla förgängelsestämning. Båda dessa
ensamma ana den slutliga befrielsen och längta efter den stund,
då de få lämna det jordiskas ofullkomliga värld. Men när Fredrika
Bremer utformade Beata, hade hon nått fram till en ny blickpunkt.
Hon är inte så helt personligen engagerad, hon står själv utanför
sin diktade gestalt och kan se den allsidigare, mera objektivt.
Humorn får spela in och kasta sitt försonliga skimmer över dragen.
I Beatas fall gör den ensamma sin entré i en sympatisk familj,
hon bemöts med förtroende och godhet och får leva mera aktivt,
göra nytta och vinna resultat. Beata själv betonar också en förmån,
som ingen bättre är husrådinnan, familjelivets utomstående medlem,
kan tillgodogöra sig: de rika tillfällena att förvärva »det dyrbara,
alltid användbara guldet, som kallas mennisko-kännedom» (s. 99).
Ett av de bästa tecknen på Fredrika Bremers återvändande livslust
är just detta nyvunna, utåtriktade människointresse.
Den gjorda undersökningen har velat framhålla Fredrika Bremers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
