Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien EL, Fredrika Bremers första roman 19 7
nistiska rapphet påminnande om vad de föregående svenska
mästarna på området åstadkommit. Den sätter läsaren omedelbart i
stämning och bildar en mycket god kontrastverkan till den
efterföljande, ombonade hemskildringen. En februarikväll i rykande
snöyra stannar Beata Hvardagslags öppna släde vid Skanstull.
Kördrängen försöker värma sig med åkarbrasor under väntan på
»besökaren», som till slut närmar sig i den knarrande snön för att
undersöka hennes mångfaldiga kollin med ostar, smörbyttor och
limpor. Rappt och säkert målas hela scenen upp, de växlade
replikerna ha den rätta vardagligheten, och snabbskissen av den
rödnäste »besökaren» etsar sig fast i minnet. Till och med den
bifogade lilla moralkakan om försummad välgörenhet passar in i
sammanhanget, eftersom den samtidigt kastar en första glimt över
husrådinnans karaktär. Den fortsatta skildringen av infarten genom
Stockholm kan inte sägas vara någon särskilt betydande skiss av
huvudstaden. Färden sker ju också under snöyra och i skarpt
trav. Man hinner bara få några glimtar av gatulivet med
förbi-skymtande slädar och människor, men allt är fortfarande säkert
och levande fångat. Man märker dock, att staden inte har något
av upplevelse för stockholmskan Fredrika Bremer, vilket den
emellertid borde ha för landsortsbon Beata Hvardagslag. Därför når
hon heller inte upp till den vittre resenär, som i detta fall är
hennes närmaste föregångare att räknaa med, nämligen Ottar
Tral-ling i Fr. Cederborghs roman med samma namn. Denne gör sitt
intåg till Stockholm från motsatta hållet, genom Norrtull och
Drottninggatan, och under andra meteorologiska omständigheter,
men det är också en helt annan färgrikedom, en mycket livligare
och brokigare tavla, som träder fram inför hans nyfikna, förvånade
och upptäcktsivriga blickar. Så tecknare hon var, även av
landskapsstycken, blev Fredrika Bremer aldrig någon riktigt betydande
stockholmsskildrare, liksom exteriörer över huvud inte kommo att
bli hennes styrka, och trots de goda ansatser, som onekligen finnas
i den inledande vinterstämningen vid Beatas infart till Stockholm,
försvinner faktiskt staden ur romanen, så snart dörrarna öppnas
till överste Hs förmak och intresset koncentreras till familjelivet.
❖
Första delen av Familien H. är alltså en realistisk, borgerlig
roman, skriven av en författare med utpräglat personligt tempera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
