Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den strindbergske Gert bokpräntare
15
Gert har inte bara begagnat Brasks press för att trycka lutherska skrifter
utan rest omkring i landet som uppviglare och samlat sina erfarenheter
i en bok. Hanna Rydh har (a. a. s. 41) sökt motsvarigheter till denna i
1500-taléts litteratur, och möjligt är, att Strindberg haft någon sådan
i tankarna, men mycket om dess eventuella innehåll kan han inte ha vetat.
Bokens förebilder få nog sökas i 1800-talets folkskrifter. »En passant sur
cette terre, comme nous y passons tous, pauvres voyageurs d’un jour, j’ai
entendu de grands gémissements: j’ai ouvert les yeux, et mes yeux ont
vu des souffrences inouies, des douleurs sans nombre», börjar Lamennais’
Livré du peuple, 1838. Strindbergs studier i vederdöparnas historia ha
under sådana förhållanden inte blivit en efemär kuriositet. Under de
följande åren dyka både vederdöparen och kommunarden upp. Från denna
tids anteckningar, som enligt hans egna ord (XIX, s. 84) »innehålla hela
programmet till hans blivande författeri», ha de vandrat över i Böda
rummet, där Gert fått en efterföljare i Olle Montanus, upprorisk som
Gert men utan dennes idealitet. I arbetarföreningen Nordstjärnan får
en opinionsyttring mot kommunarderna bli ett kontrasterande förspel
till hans föredrag om Sverige (V, s. 302), och i hans efterlämnade
anteckningar, där han, »ornamentsbildhuggaregesällen» som blivit artist för att
slippa arbeta, uttalar sitt tvivel på konsten, heter det: »Yad tror man
Bildstormarne i Konstantinopel ville? Yad ville Anabaptisterna och
Bildstormarne i Nederländerna?» (s. 360).1 Som ett resultat av den
förnyade läsningen av anteckningarna från 1873 får man väl också betrakta
uppsatsen i Förr och nu från samma år som Böda rummet. Den handlar
om bildstormningen i Nederländerna år 1566, och man märker där ännu
tydligare, hur bildstormarnas hat mot konsten blivit ett ferment i hans
eget begynnande uppror mot esteticismen. »Eörelsen i sin helhet var ett
stort och omedelbart uttryck av ett vaknande andligt liv och en högst
märklig opposition mot det med den sedan länge härskande renässansen,
(vilken egentligen innehöll latent hedendom) alltmer tilltagande
konst-avguderiet.»2 I ett av Warburg (a. a. s. 443) citerat brev från 1875 kallar
han sig själv för »avgjord kommunard», men det är inte längre en trosviss
Gert, som bär upp rollen, utan en cyniker, som yttrar sig i samma ordalag
som Struve i Böda rummet, en materialist, som talar om »1’homme machine»
och känner sig i släkt med skräckväldets kommunard. »Jag håller på att
läsa La Terreur, Paris 1853, st. 8° 2 vol.», skriver han. Den bok, han
åsyftar, kan näppeligen vara någon annan än Michelets Eistoire de la
revolution, vars två sista delar utkommo 1853 och behandlade
skräckväldet, men någon undertitel av den lydelse, Strindberg anger, ha de inte.
Det föregående kan lämna ett bidrag till frågan om Strindberg och
Bousseau. Själv betecknar han sig i Författaren som medveten rousseauan
först under det utopistiska skedet omkring 1884, men ett ganska starkt
rousseauanskt inflytande kan spåras betydligt tidigare. I ett av Lamm
(a. a. s. 207) citerat brev från 1880 betecknar han sig som »Jean-Jacquist
på fullt allvar». Självbiografins skildring av året 1873 visar honom redan
då som rousseauan. Sanningsenligheten i denna framställning har i någon
1 Om de äldre anteckningarna som grundvalen för Olle Montanus’ efterlämnade
anteckningar se Lamm, a. a. s. 143.
2 T. Eklund, a. a. s. 180 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
