Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Elof Ehnmark
norden kanske mer än annorstädes. Dessutom är litet frihet så
uppfriskande!» (s. 17 ).1
Fredrika Bremer håller sig nära verkligheten även i fortsättningen och
i ett fall tycker man sig få en titt direkt in i verkstaden. I brev till
Charlotte den 23 jan. 1831, nr 48, talar hon om den succés, som andra delen av
Teckningar vunnit i societeten. Till slut skriver hon: »Då du får se några
egendomliga figurer, några originaler, så beskrif dem för mig. Jag ville
begagna dem i mina Teckningar. Men var god att för ingen omtala
hvarken detta eller hvad jag eljest skrifver till dig om mitt författarskap.
Menniskorna äro vanligen mycket rädda för att bli beskrifna i böcker
och i vårt land är en författarinna ofta ej bättre ansedd än en
fogelskrämma.» Dessa dystra erfarenheter betyda synbarligen inte, att
Fredrika Bremers familj, den som mest närgånget beskrivits, reagerat mot
porträtteringen, eftersom adressaten är romanens Emilia. Närmast
tillhands ligger väl misstanken, att familjen Bremers umgänge känt sig
träffat t. ex. av satiren i Bref öfver Stockholms soupéer. Om Charlotte
kunnat bidraga med några »originaler» är obekant, men det är möjligt,
att hon har sin hand med i det mycket fristående kapitlet Visiter i
Fa-millen H II. Skildringen av fru Mellander, vilken är utan betydelse för
romanhandlingen, visar just ett dylikt original, byggd som den är på en
rad anekdoter, vilka Charlotte mycket väl kan ha förmedlat. En av
anekdoterna, den om »en mycket rolig bok om en ung karl, som hette Fritz»,
d. v. s. Tegnérs Fritjofs saga, varierar dock endast ett gammalt komiskt
uppslag, som man känner igen t. ex. från Cederborghs Uno von
Trasen-berg.
Av brevet liksom av de inledande kapitlen i romanen kan man se, att
stoffet tröt för Fredrika Bremer. Hon har också fortsatt att utnyttja
personliga erfarenheter och sin familjs vardagsliv. Man behöver bara
erinra om skildringen av Thorsborg, familjen Hs landsställe (s. 25 ff.).
Sedan länge har man vetat, att Fredrika Bremer här beskrivit Årsta slott,
vilket f. ö. utan vidare bekräftas av en jämförelse med systerns skildring
i F. S. (Q s. 9 ff.). Denna är utförligare och exaktare, varigenom man
konstaterar, att Fredrika Bremer blott tagit med de mera
stämningsgi-vande momenten, men också, att hon genom vidtagna förändringar velat
dölja, åtminstone för den mindre initierade läsekretsen, att hon skildrat
sitt eget hem. Båda tala om Barbro Åkesdotter till Göholm, som byggt
slottet och vars porträtt visar »en stolt och amper qvinna», ehuru
Fredrika Bremer ändrat hennes namn från Bjelkenstierna till Stjernbjelke,
båda tala om den ofantliga slottssalen med golv av ekrutor och en
vidsträckt utsikt över åkrar och ängar och båda citera en versifierad
inristning på en av salens fönsterrutor. När Fredrika Bremer ytterligare
nämner »åldriga harnesk, hjelmar och spjut» samt »blodiga kläder, värjor,
mördar-kulor» etc., stämmer det med vad Charlotte berättar om att
man på Årsta vind hittade ett skrin, som innehöll »en kula och blodiga
kläder», jämte två svärd, »det ena tveäggadt och med hvilket någon
blifvit halshuggen» (s. 44). Fredrika Bremer ökar emellertid
spökstäm-ningen med »en vålnad, som spatserade utan hufvud i den stora eksalen
1 Att det ligger erfarenhet bakom Fredrika Bremers framställning bestyrkes av att
temat på nytt varieras i Hertha, 1, s. 200.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
