Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien H, Fredrika Bremers första roman
53
tillfrisknar» (I s. 195. Jfr Fam. H II s. 136). Den långa parafrasen från
Herder visar bättre än annat, vilken betydelse han haft för henne. Den
store förromantikerns på en gång sakligt grundade och entusiasmerande
idealism måste ha passat den unga Fredrika Bremers behov och
temperament mycket bra, och nu brinner hon av iver att förmedla bekantskapen
till läsekretsen. Herders Ideen kan sägas vara hennes tankelivs
elementar-bok. Hon skulle snart, med Böklins hjälp, gå förbi sin förste läromästare
och komma in i andra spekulationer, men hon glömmer honom aldrig.
Med rentav rörande minnesgodhet rekommenderar hon åtskilligt senare
Herders arbete åt Jöns Svanbergs lytta dotter Ebba, vars andliga
utveckling hon varmt intresserar sig för: »Jag anbefaller dig ej denna bok,
emedan den fullt tillfredställer mig [. . .] men emedan denna bok är högst
bildande för egen tanke och emedan du der får en blick öfver
Mskosläg-tet och dess enhet, som är första steget till begripandet af den lära, som
i en högre enhet försonar och förenar oss alla» (nr 291, 14 okt. 1838).1
När professor L slutat sin betraktelse, d. v. s. sitt Herdercitat, intas
alla av »en djup och ljuf rörelse». Löjtnant Arvid avbryter emellertid
strax den själfulla tystnaden förmedels »en djup, tonfull, uthållande
snarkning», varvid Julie »med glödande kinder» hastar ut ur rummet.
När hon sedan vill göra en promenad för att tala ut med honom, vägrar
han blankt, emedan han just känt »en gudomlig lukt af kallops» från
köket. Och när hon öppet säger honom, att hon inte längre vill vara hans
fästmö, avfärdar han hennes förklaring som flick-kapricer. Idealismen och
materialismen ställas i så skarp kontrast som möjligt mot varandra, och
deri stackars Arvid blir hart när förpassad till de oskäliga djurens
ståndpunkt med äta och sova som enda livsbehov. Julie vänder sig i sin
bedrövelse till professor L och frågar, hur man skall handla, när man begått
en stor dårskap, som ej kan göras omintet. Professorn får därmed
tillfälle att framlägga sitt etiska program: »Den mest dystra och glädjelösa
ställning i lifvet har sina ljuspunkter, blott man vill se dem. Inom oss
sjelfva skola vi i alla sorger och betryck säkrast finna hugsvalelsens
källor. Då våra omgifningar störa eller plåga oss, låt oss söka en fristad och
ett inre rikt lif inom oss. [. . .] Att lära känna denna verld, som lefver
inom oss, ordna den, bringa den till klarhet och fortskridande utbildning,
är en njutning, som ingen ställning i lifvet kan betaga oss; och en
njutning, som man snart skall erkänna såsom tillräcklig att låta oss älska
äfven det kulnaste jordelif. Lära att tänka är lära att lefva och njuta»
(s. 141). Medlen härtill äro de goda böckerna: »Med dessas tillhjelp skall
man, om man allvarsamt vill, ej gå miste om att bringa sitt inre i
jemnvigt och bestånd.»
Att Fredrika Bremer här ger lösningen av sitt eget livsproblem ligger
i öppen dag. Liknande tankegångar hade hon varit inne på i Den
En-samna och Tröstafinnan och hon har flere gånger framhållit, att det just
var »klarhet och fortskridande utbildning» hon mest saknade i den upp-
1 Prof. L. läser vid aftonsamkvämen enligt citatet ovan också Stagnelius arbeten.
Man kan misstänka, att Fredrika Bremer bl. a. fäst sig vid canzonen Uppoffringen
(Ham-marskiölds uppl. 1824—26, 3: 246), där fjärilssymbolen fått en grandios utformning
men där även blomsymbolen, som Herder på det cit. stället inte har med, sammanställes
med den förra på samma sätt som i Fredrika Bremers redogörelse. Särskilt strof 4: »Död
måste blomman blifva, om hösten skall oss unna» etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
