Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Elof Ehnmark
åt oss. Hennes Nåd smög sig sakta bakom honom, kysste hans panna
och qväfde, i det hon gick in i sängkammaren, en frambrytande
snyftning. Öfversten såg förvånad efter henne, blickade sedan på sin hand,
våt af hans hustrus tårar, kysste bort dem och återtog sin tankfulla
ställning. Efter en stund följde jag Hennes Nåd i sängkammaren, men hon
var der ej mera; hennes psalmbok låg uppslagen på soffan. Bladen buro
tårespår. Ändteligen fann jag henne, sedan jag gått hela våningen
omkring, i köket, der hon gaf kokerskan en liten skurpens, för det hon glömt
skilja kottletts-raden från fårbringan, som fräste på elden, hvilken
förseelse verkeligen var oförlåtlig, då jag redan tvenne gånger hade tillsagt
om att vi skulle ha fårbringan till middagen och kottletterna till
qvällen» (s. 162).
Denna lilla skiss är ju alldeles förträfflig. Fru Lenngren skulle knappast
ha kunnat göra den bättre, och fråga är, om Fredrika Bremer någonsin
med på en gång snabbare och säkrare penndrag förmått teckna ett
porträtt så alldeles livslevande som detta. Själva tekniken är besläktad just
med det Lenngrenska sättet att se och karakterisera. Som Böök en gång
framhållit1, är den skarpögda skaldinnan alldeles särskilt uppmärksam på
skiftningarna, de små men betydelsefulla, hastigt växlande förändringarna
i det kvinnliga själslivet. Fredrika Bremer är uppmärksam på en liknande
företeelse. Hon studerar reaktionsförloppen hos överstinnan vid dennas
plötsliga upptäckt av något, som på det djupaste måste ha sårat henne.
Först utlöser sig chocken i en hastig rörelse: hon skyndar iväg. Därefter
kommer ett instinktmässigt handlande: när hon hastar förbi sin make,
som är orsaken till hennes upprördhet men som hon förstår måste lida
liksom hon själv, ger hon honom i förbifarten en lätt smekning. Men
därefter måste hon finna tröst för egen del. Ingen människa kan ge henne
den och då flyr hon till psalmboken för att gråta ut i religionens hägn.
Hon stannar emellertid inte länge: nerverna tvinga henne upp men också
den invanda pliktkänslan; hon har sitt hus att sköta och hennes
undermedvetna driver henne till handling för att lätta det inre trycket. Och
väl ute i köket finner hon ögonblickligen det välbehövliga tillfället till
en utlösning: köksans försummelse kommer henne att bryta ut i ett
vederkvickande »skurpensande». Luften rensas omkring henne och hon kan med
lugn behärskning tänka över sina bekymmer och bedöma dem efter deras
värde. Fredrika Bremer har åstadkommit en liten psykologisk kortfilm,
som på ett alldeles övertygande sätt följer de själsliga reaktionernas
böljegång i ett upprört kvinnohjärta och därmed också lika osökt som
träffsäkert karakteriserat och levandegjort en människa. Hon har
förstått den gamla regeln, att karaktären avslöjas i de avgörande
ögonblicken, men hon har inte låtit förleda sig att ställa fram den prövade
överstinnan, som hon gjort med Elisabeth, i tragisk pose och med
högdrama-tiskt patos. Här har hennes humor fått träda i förgrunden och räddat
henne undan den deklamatoriska stilens blindskär. Hon har upptäckt
det stora i det lilla, det betydelsefulla i de enkla åtbörderna och
vardagliga handlingarna, det som både kan skrattas åt och hedras i det mänskliga
väsendet. Sina bästa ting åstadkommer hon alltid, när hon på detta sätt
tar humorn till hjälp. Det är tack vare dylika vardagliga och komiska
1 I Samlaren 1910, s. 187 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
