Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold som anonym polemiker mot Kellgren i Stockholmsposten 73
— av vilka det första är mycket långt, något som ytterligare framhävdes
genom att det publicerades i ej mindre än nio nummer under en
tidsperiod av c:a två månader — även med tre artiklar under 1780, i vilka
han går synnerligen illa åt kyrkoherde Ekmarck i Norrköping för dennes
»Försök att föreställa den Christna Religionen».1 Dessutom bör man även
enligt min mening i honom se författaren till svaret till Philosophe à la
mode i SP 1780, nr 56, till vilken artikel jag vill återkomma nedan.
Då det gäller att analysera och bestämma de i insändaren till synes
kommande åsikterna, bör dess starkt polemiska prägel främst hållas i
minnet. Man kan ju vänta att dess författare för att höja
verkningsgraden stundom gått till en ytterlighetsståndpunkt. Uttalandena böra
därför tas med en viss försiktighet.
Leopolds beundran för Voltaire var ju redan tidigt fast grundad. Men
att döma av det brev han skriver till Gjörwell 17752 — att han här söker
så mycket som möjligt närma sig dennes uppfattning får man dock också
ta med i räkningen — har han även blicken öppen för Voltaires svagheter.
Han skriver: »Vid detta tillfälle bör jag nämna at ingen af dem (han talar
om »gamle» och »nyare» författare, av vilka han dock ej fått se någon i
»fullständig Samling») mera behagat mig än Hr. de Voltaire. Denna
mannen hade väl otvifvelaktigt gått i bredd med Roms största Skalder, om
han lefvat i deras land och i deras tidehvarf. Bland oss är han helt säkert
oförliknelig i konsten at uplyfta och förtiusa sinnen. Det är något
för-träffeligt at se huru alla hans skrifter äro prydelige utan granlåt och
enfaldige med värdighet. Han är hög när han vill: Han är lätt när han vill:
Han målar det alfvarsamma med en känsla som jag tror är i stånd at
up-väcka rörelse i den långsammaste blod, och det lekande med en
Skalk-acktighet som altid gifver löje; Men därföre är han icke utan fel.
Hans lyckeliga frihet förleder honom ofta til nedrighet.»3
Även om dessa spärrade rader äro betingade av en önskan att tala
brevmottagaren till lags, finns väl dock ingen anledning att anta, att Leopold
för egen del skulle blunda för Voltaires fel och »nedrigheter»; i varje fall
skulle han ej dra sig för att plocka fram dem i den situation insändaren
erbjuder. Vid första blicken synes väl angreppet på Voltaire i denna vara
väl hätskt och häftigt för att vara av Leopolds hand. Härvid bör dock
betänkas, att anfallet i första rummet gäller Kellgren personligen. Och
vid närmare eftersyn finner man också, att vad som angripes i insändaren,
är Voltaires stridsmetoder och hans religiösa och moraliska ståndpunkt —
kring vilken ju striden stått hetast i SP, och vilken Kellgren med ett så
brinnande nit och en så tröttande ensidighet tagit i försvar. Man behöver
ej ha en alltför rigorös uppfattning om heder, religion och moral för att
förvägra dessa sidor av Voltaires författarskap sin uppskattning. Leopold
har säkert heller aldrig beundrat Voltaire på dessa punkter. Hur en
av-basning i voltairesk stil smakade hade han nu också fått känna genom
Kellgren.
Det är en bestämd skillnad mellan Kellgrens och Leopolds religiösa
och moraliska uppfattning. Kellgren var — åtminstone vid denna tid —
den rene ateisten och moraliske nihilisten och umgicks i Stockholms mon-
1 De tre artiklarna i Leopold, Saml. skr. (S. V. S.), 1, ss. 204, 209, 217.
2 Leopold, Saml. skr. (S. V. S.), 2: 1, s. 18.
3 Spärr. här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
