Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Torsten C arnberg
ett överlägset elegant sätt. Författarens läromästare har härvidlag varit
Kellgren själv; de skarpa och giftiga vapen denne brukat vändas här mot
honom själv, och de hanteras med glänsande skicklighet.
Det kan ej gärna vara första gången insändaren-författaren framträder
i en tidningspolemik. Den färdighet i form och stil, som han besitter, är
svårförklarlig utan att antaga tidigare aktivt deltagande i debatt och
polemik. Rimligt är att antaga att insändaren-författaren förut haft
kontakt med Kellgren och deltagit i fejderna i SP. Man bör också kunna räkna
med att möta honom under fortsättningen av den gustavianska
litteraturperioden. En man med hans kvalifikationer måste ha gjort en betydande
insats i tidens litteratur.
Bland tidens främsta på det litterära området bör alltså enligt min
mening insändaren-författaren vara att söka. Vidare synes han ha haft
en ganska hård sammandrabbning med Kellgren. Från detta och kanske
även från andra tillfällen böra vi kunna finna tidningsartiklar av hans
hand. En som i hög grad uppfyller dessa villkor är Leopold. Kan han
vara insändarens författare?
Kellgrens recension i SP 1778 av odet till Kronprinsens födelse tog
Leopold synnerligen illa upp.1 Ytterst uppbragt över »detta halfva ark
ovett» vände han sig mot Kellgren i tvenne insändare, vilka i fråga om
ovettighet väl överträffar Kellgrens inlägg. De sår Kellgren tillfogat
honom voro svidande och läktes aldrig helt. Träffande är förhållandet dem
emellan karakteriserat av J. Viktor Johansson: »Helt säkert var Kellgren
för Leopold väl så mycket den avundade konkurrenten som det ouppnådda
föredömet. Den 1778 grundlagda bitterheten varade livet ut; vänskapen
dem emellan blev aldrig mer än väpnad neutralitet. Leopold återkommer
gång på gång till deras sammandrabbning med bittra uttalanden, som
vittna om ständigt på nytt genomlevda känslors friskhet.»2 Leopold får
försöka svälja förtreten att »icke vara Nations första Snille» — för att
välja hans egna ord i ett brev till Lenngren 17853 — och redan på nyåret
1779 är han färdig att »borttaga de oaktsamheter», som »vanskapat» den
första versionen av odet, då han sänder detta till Gjörwell.4 Kritiken hade
svidit så mycket skarpare, som Leopold i mycket måste ge den rätt.
Det känns frestande att illustrera denna ode-fejd med insändarens ord:
»En gång understodo de sig, at visa et versfel uti en, (oss emellan sagt),
tämeligen matt lofsång, som jag upsatt öfver Herr de Voltaire; men jag
fick dem snart at tystna, med en skön Moralisk sentence ur vår Philosophs
arbeten, som heter: Vermisseaux nes du c- de Desfontaines!»5
Under de två gångna åren hade Leopold varit en tämligen flitig
tidningsskrivare. I SP framträder han utom med de två svaren till Kellgren
1 Odestriden är utförl. behandlad av Atterbom, Sv. siare o. skalder, 4, s. 131 ff.; av
Ljunggren, a. a. 1, s. 47 ff. Leopolds »anonyma» insändare i denna strid behandlas
därför ej här.
2 Extra Posten, 1, s. 30.
3 Publicerat i Schück, Gustavianska brev, s. 356 f.
4 Leopold, Saml. skr., 1, s. 172 f. (Svenska Vitterhetssamfundets uppl., i det följande
förkortat S. V. S.)
5 Abbé Desfontaines blev av Voltaire häftigt angripen för att han kritiserat denne.
En av D:s skrifter mot V. heter just Voltairomanie (1738), Denna skrift har tydligen
inspirerat till ins.-förf:s signatur Voltairoinanes. D:s förhållande till V. kunde otvivelaktigt
i Leopolds ögon erbjuda en parallell med hans eget till Kellgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
