Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold som anonym polemiker mot Kellgren i Stockholmsposten 77
Candide, Evangile du Jour och dylike arbeten» i stället för i Henriaden och
tragedierna. Med våra svenska författare står det lika illa till. Det
värdefulla de producerat lämnas åsido för arbeten, »som dels tryckte men
mäst i Manuscripter kringspridas», och som »antasta ali förnuftig, jag vil
icke säga Christelig Sedolära». Man finner snillen, som bort besjunga höga
ämnen, förnedra sig till att imitera de »detestablaste» skrifter, något som
är i synnerhet förkastligt när det gäller sådana, som ännu »tarfva
undervisning både i Skaldekonsten och Sedoläran». Då blir det både
»förargeligt och ömkansvärdt». Och så kommer han till sitt exempel:
»Et snille, som bordt lära sig tygla en öfverdrifven imagination, hvars
utsväfningar icke en gång naturen tyglar, som ännu borde hafva så mycket öfrigt af
upfostran, at den respecterade Religion och dygd, som borde städa sina Poemer
med tanckar och icke brillera med lösa infall, som bordt raffinera sit snille med
en förnuftig Lecture, som borde äga mindre egenkärlek och mera acktning för
rättelser af godkände händer; som borde tro at application för Poesie icke gifver
rättighet at yfvas öfver sina likar, och som med så beskaffade tänkesätt onekeligen
skulle gagna allmänheten med sina Skaldeqväden; detta snillet torde kunna företaga
sig at gäcka de heligaste ting, ali renhet i seder, förolämpa folk af conduite och
så medelst äfven såra sin reputation och samvete; och då detta alt applauderas
af några skämda människor; då sådana tiltag höjas öfver skyarna, muntrar
det äfven andre at gripa sig an och efter yttersta krafter göra lika försök för at
vinna lättsinnighetens, jag vil icke säga liderlighetens, beröm. De Anonyma
Poemerne öfver Spöken, om Susanna, Björndantsen och flere, kunna tjena til
bevis af hvad jag anfördt.»
Artikelförfattaren slutar med att säga, att han ej kommer att förvåna sig,
om han nu angripes med »uppenbart ovett eller en Satyr»: de författare
han vänder sig mot ha ju lyckats kasta »ridiculens skugga på de mäst
vördade ting i naturen». Men ett angrepp gör honom ingenting, då han
är viss om att ha den bättre delen av nationen på sin sida.
Angreppet är tydligt riktat mot Leopold. Början av det här citerade
pekar på odet 1778 och den därpå följande striden. De anförda dikterna
äro alla av Leopolds hand och just »kringspridda» i manuskript eller
anonymt publicerade.1 Men varför utsättes Leopold för detta angrepp nu%
Sedan två år är ode-striden avblåst. Ekmarck-polemiken kan ej vara
orsaken; artikeln skjuter ej åt det hållet.2 Någon så typisk representant
för dem som »fikade efter liderlighetens beröm» var Leopold knappast,
att han tarvade en offentlig avbasning härför.3 Någon annan anledning
till angreppet måste ha funnits, något aktuellare. Det synes mig som om
denna anledning just vore att söka i den här behandlade insändaren.
Artikeln tycks ha ett enda stort mål: att betona att Leopold inte har
någonting att yvas över framför t. ex. Kellgren i moraliskt hänseende.
1 Dikten om spöken i Leopold, Saml. skr. (S. V. S.), 1: 1, s. 147 (anm. s. 249);
Björndansen, ibid. s. 199 (anm. s. 253). Ang. Susanna, ibid. s. 257. Dikterna samtliga tillkomna
senast 1779.
2 En mening synes visserligen kunna syfta härpå: »detta snillet torde kunna
företaga sig at gäcka de heligaste ting, ali renhet i seder, förolämpa folk af conduite och
så medelst äfven såra sin reputation och samvete.» Orden erinra mycket om
innehållet i svaret till Leopold i denna polemik i SP 1781 nr 67 och 84.
3 Utom de här anförda finnas visserligen fem dikter av Leopold från denna tid av
den art att de i Vitterhetssamfundets upplaga uteslutits »av anständighetsskäl»
(Leopold, Saml. skr. S. V. S., 2: 1, s. 257). Men en sådan produktion hade väl de flesta
gustavianska författarna bakom sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
