Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Torsten C arnberg
Han har ingen anledning alis att framhäva sig som någon »dygdig» och
»fosterlandsälskande» medborgare. Han har gjort sig skyldig till saker,
som moraliskt ocn^ëstetiskt sett äro lika undermåliga som något i tidens
litteratur. Det är inte lönt att han sätter sig på några höga hästar. —
Denna tillrättavisning får en god förklaring, om man antar att Leopold
nyligen framträtt i ett sammanhang, där han spelat den moraliskt
indignerade medborgarens roll. — Samtidigt som artikelförfattaren vill komma
åt Leopold, vill han emellertid också dra en lans för Kellgren: Leopold
borde äga mera »acktning för rättelser af godkände händer». I den
riktningen pekar också följande: ». . . Snillen . . . förnedra sig ända til at
imitera de detestablaste Skrifter, både i öfversättningar och egna
arbeten, och förnämligast prisa kärleken på et sätt, som är mägtigt at qväfva
alla ädla tänkesätt i et ungt och sensibelt hjerta. Detta torde dock
böra förlåtas de snillen, som genom värdigare arbeten
sedermera vunnit vår agtning . . .»x
Artikeln förefaller alltså att syfta på en kontrovers mellan Kellgren
och Leopold, där den senare anfallit den förres moraliska position just så
som skett i insändaren i nr 133. Om vi ej få anse denna vara av Leopold,
skulle vi ej ha möjlighet att påvisa något av honom, som kan ha
föranlett artikeln i nr 174. Att denna är inspirerad av nämnda insändare är
också ganska påtagligt. Det är samma tema som behandlas — ofta i
samma ord och vändningar —: ömmandet för religionen, för dygdens
helgd och »Fäderneslandets därpå beroende välstånd», opposition mot
sådant, »som är mögligt at qväfva alla ädla tänkesätt i et ungt och
sensibelt hjerta».2 Voltaires »demoraliserande» författarskap drages fram och
exemplifieras med samma arbeten som i insändaren i nr 133 — t. o. m.
nämnda i samma ordning — arbeten, vilka artikelförf. »mindre tillägger
hans hjerta, än den snillen medfödda hog at försöka sin styrka i alt».3 —
Artikeln synes mig böra förklaras så: en Kellgren närstående man har
identifierat Voltairomanes med Leopold. Hans åsikter äro sådana att han ej
kan angripa dennes ståndpunkt i insändaren. Den måste han ge sin
tillslutning men just för att understryka, att Leopold ingalunda är rätte
mannen att ställa sig i en sådan position, som insändaren intar,
gentemot Kellgren. Han har »förnedrat sig» till att skriva »detestabla»
skrifter och är så mycket mindre ursäktad härför, som han inte »genom
värdigare arbeten sedermera vunnit vår agtning», vilket däremot fallet är
med Kellgren.
En undersökning av insändarens stil kan ej bli så fyllig och givande,
då ju stoffet är ganska ringa. Leopold är också vid denna tid ännu en
författare i vardande, »blott en yngling, som . . . ännu icke haft tid att
justera» sina »begrepp öfver något ämne», som han säger om sig själv
under ode-striden.4 Att hans polemiska författarskap måste vara starkt
Kellgren-påverkat är också vad man kan vänta, i synnerhet som Leopold
1 Spärr. här.
2 Jfr formuleringen i insändaren i nr 133: De av Voltaires arbeten »prisas och
recommenderas, hvilka aldramäst äro tjenlige at förgifta en ovarsam ungdoms tänkesätt». Se
även not 3.
3 I insändaren i nr 133 sägs just om dessa »och flere dråpelige arbeten», att de »röja
laster, som aldrig kunna bo i et ädelt, et dygdigt och et godt hjerta».
4 Cit. efter Dymling, Leopolds tidigare estet, ståndpEdda, 13, s. 72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
