Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Lennart Josephson
ning till »les anciens». Kellgren har däremot, ungefär samtidigt med att
han skrev sitt tal, citerat ett mycket skarpt uttalande mot »les anciens».
Citatet, som långt senare upprepas både i ett tal i Svenska akademien och
i Samlade skrifter, är hämtat från en av »les modernes’» förnämsta
stridsskrifter, Fontenelles »Digression sur les anciens et les modernes».1 Också
i »Mina löjens» strof om de lärde kan man utläsa ett angrepp på »les anciens»,
vilket inte hindrar att de flesta smakregler Kellgren levererar i sina
ungdomsrecensioner härstamma från Horatius-Boileau-Pope. Striden var
icke särdeles aktuell för honom och han har i sitt tal inte sällat sig till
någondera sidan.2 Han har nöjt sig med att allmänt fördöma den till
form och innehåll »låga» poesien utan att rikta sig mot speciella skolor.
En annan olikhet i de två satirikernas uppfattning om diktkonsten
eller snarare om dess utövare bör kanske också påpekas. Kellgren gör
i sitt tal en bestämd åtskillnad mellan de verkliga, stora skalderna och
den »låga» poesiens utövare. Pope vill i »Peri Bathous» liksom i »The
Dunciad» också visa, att stora skalder ibland förirra sig in på den låga
poesiens område. Han ger poetastrarna det rådet att begagna sig av
diktkonstens storheter »in copying the imperfections or blemishes of
celebrated authors»3, varefter följer ett par exempel på hur Shakespeare
och Milton missbrukats på detta sätt. Kellgren har först i »Nytt försök
till orimmad Vers» och senare med mera kraft avhånat de »Narrar utan
smak, som Gudarasande/Tron eder stora bli med stora Skalders brister!»4
Några dagar efter det att Kellgren publicerat sin stora upplysningsdikt,
trycktes i Stockholms Posten ett försvar för den i form av ett
protokollsutdrag från sällskapet »Pro sensu communi». I detta åberopas och citeras
företalet till »Memoirs of Martinus Scriblerus».5 Pope har i dessa fingerade
»memoarer» använt samma uppslag. Martinus’ fader gladde sig åt, att
sonen hade »the wart of Cicero, the wry neck of Alexander» och hoppades
att han skulle »arrive at many other defects of famous men».6 Kellgren
råder ironiskt sina samtida att »sätta puckeln på, och ögonen förbinda»
för att kunna likna den puckelryggige Pope och Homeros eller Milton,
som voro blinda.
Detta uppslag från Popes prosaskrifter har Kellgren alltså tillägnat sig
eller begagnat många år efter det, att han nedskrev talet. Om det var
äldre anteckningar eller en förnyad läsning, som då gav honom
möjlighet att använda Scriblerus’ skrifter, är svårt att avgöra. Däremot
förefaller det tydligt, att dessa, då Åbotalet nedskrevs, voro fullt aktuella
för honom. Att båda författarna uppträda som intelligensaristokrater
inför de andligt underlägsna, är naturligt för diktarten. Det är heller intet
ovanligt, att både Åbotalet och Peri Bathous, ehuru menade som litterära
1 QZuvres diverses, T. III Amsterd. 1710, s. 133. Flemings avhandl., s. 5, Sv. Akad:s
Handl. fr. 1786, I, s. 157, Saml. skr., III, s. 265 f.
2 Jfr Bergh, Litterär kritik i Sverige under 1600- och 1700-talen, Ak. avh., Ups. 1916,
s. 126, Sylwan, a. a., s. 32. I St. P. 1781 23/11 driver han samtidigt med båda de
stridande parterna.
3 Works, X, ss. 347, 372;
4 St. P. 1783 20/10 och »Man äger ej snille för det man är galen», St. P. 1787 4/10,
Saml. skr., II, ss. 126, 80.
5 St. P. 1787 17/10. »Jag påminner mig hafwa läst», säger Kellgren, ehuru han
översätter ordagrant.
6 Works, X, s. 283.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
