Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Erik Noreen
tresse får den därigenom att den antagligen är det sista bevarade alstret
av hans hand.
Nr 2 har på titelbladet initialerna G. E. (Dahlstierna hette vid denna
tid endast Gunno Eurelius.) Skriften säger sig vara författad av »einem
Guten Freunde des Braut-Hauses». Det framgår av en annan
bröllopsdikt vid samma tillfälle, att bruden Anna Maria Spalchaver var änka efter
Elias Schloman. Nu gifte sig Dahlstierna 1699 med Anna Schloman
från Stralsund, då änka efter Gottfried Pyl, och han har sålunda med
allra största sannolikhet varit vän i brudens hus. — Till yttermera visso
heter det i ditøben:
Von breiten Silber-Strohm biß den besoffnen Rhein.
Till ordet Si Iber-StroJim fogas noten »Bio di Plata». Detta är en ren
förstudie — så lan som är så vanlig i Dahlstiernas diktning — till
slutversen i köpma rmens tal i Kunga Ökald:
Och China-männ beboo den Sölfwer-strömmen Plata!
Ett och annat i dikten torde nog också tyda på att författaren icke är
infödd tysk. Jag vill här blott påpeka adjektivet einsgesinnt (se s. 115),
som saknas i Grimms ordbok. Hos Dahlstierna förekommer ensint ett
par gånger, därtill i dikten nr 1 nedan.
Härefter torde sannolikheten av att Dahlstierna författat även den
svenska, helt anonyma dikten vid samma bröllop (nr 1) ligga i öppen dag.
Att brudgummen varit svensk är ju självklart, då man icke kan tänka sig
att en tysk brudgum med tysk brud uppvaktas med en svensk dikt,
och det utsäges rätt tydligt i dikten (s. 110):
En Tyska med en Swänsk giör och gott Bröllops-Laag.
I ett par andra dikter vid samma tillfälle bestyrkes detta, och
brudgummens ställning preciseras: »Ihr. Königl. Maytt. zu Schweden bey
dem Pommerschen Liqvidations-Werck wollbetrauten Cammerirer». Mera
kan jag för närvarande ej meddela om Thilleman.
Dahlstiernas svenska språk och stil äro så egenartade, att hans
författarskap till skriften i fråga står utom allt tvivel. Det kunde i själva
verket räcka med en hänvisning till Bengt Hesselmans undersökning
»Giöta Kiämpa-Wisa» (Språk och stil 7, s. 201 ff.; jfr även min uppsats
om Saxa-Kalaas i Samlaren 1915).
Några få ord och former skola här framdras som exempel:
siänclcer ’skänker’, siönsta ’skönsta’: den egenartade stavningen är
typisk för Dahlstierna;
i skon ’I skolen’: sko för skola är som Hesselman framhållit en stor
sällsynthet i svensk litteratur. Själv har jag utom hos Dahlstierna blott
iakttagit formen hos Nicolaus Holgeri Catonius (förra hälften av
1600-talet);
brookta ’brokota’, naakta ’nakota’ äro former typiska för Dahlstierna;
glyggiat ’glödgat’: formen återfinnes i Giöta Kiämpa-Wisa;
]fee ’fä’ (rimmande med see) återfinnes likaså i Giöta Kiämpa-Wisa
(rim tree), en rent dialektal form;
brude-led ’brudfölje’: Svenska Akademiens ordbok känner ordet endast
från Kunga Skald v. 1691 (bru-leed);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
