Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En 1600-talsvisa som »Nachspiel»
129
wij haa giöra» (näml. att förnöta tidén med sång). Tydligen bör alltså
också här stå giöra, ty något att »höra» finns ju ej. Också här har väl
h kommit genom smitta från följande ord. F. ö. äro g och h mycket lika
i »tysk» skrift.
Str. 30 v. 1—4:
Pan är den som först herdelefnat
begynte, Pan den förste war,
Som dref i beet; Pan gier oss lefnat:
Pan hugnar och wårt Brudapar.
Att det senare »lefnat» är felskrivning för »trefnat», behöver ej närmare
motiveras; man behöver blott se på rimmet och sammanhanget med
följande vers.
Str. 31 v. 1—2:
I höga Berg och låga dalar
I höga skougar i wår nord.
Man talar om höga träd, men knappt om höga skogar; dessutom vore
»höga» här ett stilfel efter föregående rad. I N står det emellertid hola
(=djupa) skougar, som i alla avseenden är tillfredsställande. Jfr
Holaveden.
Str. 33 v. 2 och 4. Här förekomma rimorden ängd och hägn. Med
hänsyn till förf:s ytterst noggranna rimning förefaller det troligt, att han
använt formen hägnd, som dock i följd av sin mindre vanlighet vid avskrift
i N eller tidigare förlorat sitt d.
Str. 36 v. 1 står jorden i stället för Morden, och v. 3 lyder: Ben bästa
hiortj som stänges plägar, varvid rimordet i v. 1 är äger. Det synes möjligt
att vokalerna råkat ombytas i v. 3, så att det ursprungligen hetat »stängas
pläger». Som infinitiv har i varje fall förf. ej kunnat skriva stänges, och
pläger är en rimlig form; plär är ju en hopdragning av pläger.
Str. 37. Med denna strof träder den plumpe Monsus in på scenen, och
härmed börjar det senare mer bondska partiet.
Str. 39 v. 5—6:
Som miölck så hwijter är din hand,
Som snö och safwa är din tand.
Det synes mig möjligt, att safwa är felläsning av drifwa, då det i dessa
rader ju är fråga om den vita färgen, medan »säve» ju är färglös. Den
vita färgen framhålles f. ö. på skämt av Monsus. Ett d kan i tysk stil
läsas som S, och om ri ej fått prick över i, kan det knappt skiljas från ett
a. Hos Theokritos i Id. 6 berömmer sig Polyfemos av sina vita tänder,
då han vill beveka havsnymfen Galatea.
Str. 42. I denna felas v. 5—6, vilket i N (men ej i S) är markerat genom
att plats lämnats för två rader. De måste således ha saknats också i dess
förlaga, ty att de skulle varit oläsliga, synes ej sannolikt. Detta tyder på
att avskriften i N ej gjorts efter urskriften, något som ur textkritisk
synpunkt har en viss betydelse. Felen i N behöva ej alla ha begåtts av
avskrivaren i denna, utan kunna ha kumulerats genom flera händer.
Avskriften i N är också helt säkert från 1700-talet, att döma av
pappersstämpeln.
Str. 43 v. 3:
Mig tyckes att du till mig sträckte.
9—40155. Samlaren 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
