Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Bernhard Risberg
Som strofen hela vägen berättar en dröm i imperfektum, måste tyckes
vara fel i stället för tycktes. #
Str. 46 v. 1:
Jag som en mär i sorg mig vältar.
Då rimordet är försmälter, har förf. troligen använt formen välter, som
var vanlig i äldre tid. Ännu A. F. Dalin låter »välta» böjas efter konj. 2.
Str. 46 v. 5:
Dock sorgen min kan tu förstaa.
Sista ordet är inkommet i S genom felläsning; N har det för meningen
behövliga förtaa.
Str. 47.
Jag tänckte med een Bastekraga
Min Brenwijns gata stänga giän:
Men halsen vill det ey fördraga
Ty måst iag äntelig lösna än:
Dock finge iag man Nisa fatt,
Så gofwe iag döden wäl god natt.
Två verser, v. 4 och 6, ha en stavelse för mycket. Helt säkert bör
det vara äntlig och gofw\ En avskrivare har fattat apostrofen som ett
e eller helt enkelt utfyllt ordformen. Jfr strax förut måst iag och str. 55
v. 3 fing. — Viktigare är att i v. 4 än måste vara en felskrivning för dän
(= den), nämligen »Bastekragen», troligen mekaniskt framkallad av det
föregående än i början på äntelig.
Str. 48 v. 1—4:
Här måst iag fast thet mig förtryter
Bland wilda diuren rädder gå
För här en grymmer tacka ryter;
Där wråla willer gitter två.
I v. 3 är För (som i betydelsen »ty» v^äl ej heller skulle använts av förf.)
en felläsning av Hör vid avskrivningen för S. F och H äro också rätt
lika i den tyska skriften. I nästa vers är väl singularformen willer
fel-skriven i stället för tville genom påverkan av rädder i v. 2, grymmer i v. 3
och det följande gitter.
Str. 49 v. 1—4:
Nisa. Sij Monsus war hwar troo han släntar
Möns. Ja Nisa, ja iag är ju härr:
Nisa. Du söker wackra fäntor
och lämnar mig allena här.
Här uppträder slutligen Nisa utan att först få syn på Monsus, såsom
framgår av första versens senare del och av den följande versen. Sij
förefaller då obehörigt och synes vara felläsning av Seij, vilket hon yttrar
för sig själv, såsom nog sker, då man i ensamheten talar högt. »Säj,
var kan han vara!» skulle vem som helst kunna säga än i dag i dylik
belägenhet. Det första war är helt säkert ej ett hwar (utan h) framför ett
med h utan i stället war, vars tecken över linjen saknas, kanske genom
påverkan av det följande hwar. Vid släntar står ett frågetecken i S, men
ordet är korrekt och likbetydande med släntrar = »driver omkring».
Jfr Spr. o. Stil VII s. 77. — Då v. 2 och 4 ha samma rimord, måste det
ena vara felaktigt. Troligen är härr uppkommet av när (eller näär) =
»nära», »bredvid». — V. 3 är en versfot för kort. Tydligen har avskrivaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
