Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En 1600-talsvisa som »Nachspiel»
131
i N råkat hoppa över ett ord före wackra, och om detta varit andra, har
likheten i ordens slnt gynnat misstaget. Det vore en viss komik i detta
»andra»: det kan avse: »andra, nämligen vackra», men också innesluta
henne själv i det slaget. — Det enda avgjorda halvrimmet förekommer i
denna strof, men släntar — jäntor kunna dialektiskt uttalas så, att
ändelse-vokalerna, praktiskt taget, nästan sammanfalla.
Str. 52 v. 2.
Denna slutar med oförskyld som adverb; då rimordet är förgylt, bör
det förra ordet också ha haft slut-t
Str. 54 v. 4:
Hwad kymrar iag mig om det pack.
Utropet gäller åskådarna och kunde förblivit oanmärkt, om ej N hade
alt pack, vilket, trots sin allmängiltighet, egentligen är kraftigare. — Nu
följer Nisas förskräckta utrop, då hon fruktar publikens ingripande mot
den fräcke Monsus, samt dennes förmodan att det nu går honom illa.
Nisa. Ack! Stackars du, hwa så du nu?
Möns. Ja wist te fanders bäret nu.
Den förra av dessa verser är tydligen felaktig; så är felläsning av
sa’ (med apostrofen ovan linjen), och det identiska rimmet med nu —
nu bör säkerligen rättas genom omkastningen nu du i v. 5. Alldeles samma
fel som det förra har avskrivaren begått i Putzdrummel, där det (s. 72
rad 6 i S) står så i stället för sa (i samma rad står det i S nå i stället för
nu i N), och avskrivaren för S har i samma sammanhang (s. 80 rad 11
i S) O du wälgiödda gåås, hwar är nu nu?, där det förra nu är felskrivet
för du.
Str. 56 v. 1—4:
Dam. Du siunga bör wår Pan till ähra
Möns. Nog skall det blifwa fäligt snart
Kom, Nisa, kom och sätt tig neder,
Hwar fogel siunger af sin art.
Som v. 1 och 3 ej alis rimma, är ettdera rimordet inkommet genom
felskrivning. Det ligger närmast till hands att tro ähra vara tanklöst skrivet
i stället för det likbetydande heder. Men det vore ej otänkbart att neder
är skrivet i stället för »nära», då neder faller naturligare som fyllnad till
sätt tig och det börjande n kunnat framkalla föreställningen, att neder
skulle följa. Jfr str. 49 v. 2.
Str. 59 v. 1—2:
För skall på himlen solen frysa
Och alla stiernor slockna ut.
V. 2 erbjuder i och för sig intet som stöter, men då också här rim
saknas, i det att v. 4 lyder: För tor ekas ut båd siö och haf, bör v. 2 säkerligen
sluta: slockna af. Ordet »avslockna» är mindre vanligt än »utslockna»,
och så har också här skrivaren väl genom ouppmärksamhet och slarv
förletts att begagna det vanligare ordet.
Som synes, äro felen ej få; de utgöra med säkerhet åtskilligt över 30,
därav dock 6 uppkomna genom felläsning vid avskriften ur N. Några
läsarter äro ytterligare tvivelaktiga; dit höra bl. a. ett par halvrim, som
dock lätt kunna avlägsnas.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
