Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korta kommentarer
153
Ännu är Malmströmska af fairen oaf gjord å hög ort. Jag har fått mycket skrik
emot mig, och mannen skall hafva sina stora Patroner. Utgången må bli hur som
helst, så skall den icke störa mitt lugn. Dixi et salvavi etc.
I denna situation var det Wallin skrev Hemsjukan.
En främling jag står på den ödsliga strand,
Och känner en längtan,
En traktan, en trängtan —
Jag vill öfver hafvet till okända land!
2. Wallins ståndpunkt 1823.
Från 1823 föreligger ett programuttalande av Wallin, som har stort
både personligt och tidshistoriskt intresse. Anledningen var Järtas
ytterst lovordande anmälan i Odalmannen s. å. av Wallins 1821 utgivna
Yitterhets-försök. Järta hade där sökt tolka »hvad man i ßtjernhjelms
fosterbygd känner vid ljudet af Wallins sånger» och hade omedelbart
konstaterat: »Vi finna dem vara nationliga, emedan de alla i mer eller
mindre bestämda drag röja sin frändskap med Dalarnes natur och sitt
ursprung ifrån dalkarlens anda.» I sitt tackbrev till Järta 6 okt. 1823
(UUB) framlägger nu Wallin sitt aktuella program. Han börjar med att
mycket starkt betona sin obetydliga litterära talang och fortsätter:
Dermed afsäger jag mig väl ändå ej, att, så länge jag lefver, klinka ibland på
gamla harpan och att, så godt jag kan, interfoliera det prosaiska lifvet med
nödtorftigt strängaspel; det kan man ej vara utan, sedan man en gång fått smaken
derpå; det lyfter opp sinnet ur hvardagsmörjan och ger colorit åt den färglösa
eller mattslipade samfunds-verlden. Dalkarlen känner det ganska väl, då han
birfilar på sin fjol under utvandringarne för att dika, tröska, lägga
stengärdsgår-dar o. s. v. och det är ej hans minst poetiska sida. Hvad mig angår, så är jag alltid
mest fägnad af att höra andra spela, när det låter bra. Det ljudet har alltid
gripit i någon dold sträng af mitt innersta väsende, och om denna då stundom gifvit
ett åter ljud, så, ehuru det väl mera varit verkan af en lättrörlig, passif receptivitet,
än af någon egen productionskraft, så har det likväl alltid gjort mig belåtnare
med mig sjelf, emedan jag derigenom tyckte mig vara i någon skyldskap, eller
åtminstone en slags correspondence, med de ädla Naturer, som intogo mig och
som jag med en slags stolthet kände mig capable att värdera. Så förstår jag ock
att värdera Odalmannen. De idéer, som der blifvit utvecklade eller lofva att
utveckla sig, äro sådana, som jag länge anat vara de rätta, ehuru jag ej lika klart,
än mindre lika väl, kunnat uttala dem. Detta arbete kommer i rattan tid, att med
sin populärt filosofiska blick, sin säkra æsthetiska takt och sin praktiska
tillämplighet justera det allmänna, dels något vacklande, dels mycket förvända,
omdömet i de för Samhällsmenniskan vigtigaste ämnen. Det skall åtminstone yttra
ett förmonligt inflytande på det uppväxande slägtet, särdeles den delen deraf,
som antingen börjat sansa sig till besinning eller ännu ej stelnat i petrifikat-formen
af ett småsinnigt och ensidigt tidslynne. [Alla goda krafter borde sluta upp kring
Odalmannen.] Hosfoljande nykläckta och derföre omogna foster af Odalmannens
läsning, torde ej förtjena att upptaga ett rum under Sånger i Dalarne (som
meningen skulle vara), men må åtminstone vittna om min goda vilja för den goda
saken. [Järta borde slå sig ned i Stockholm och därifrån utge tidskriften.] Det
vore väl ej ondt i, om Nationen derifrån skulle dalkarliseras (i ordets ädla
urbe-märkelse), så gerna som angliceras, Germaniceras, Gallicaneras eller Gallinaceras,
eller på hvad sätt som helst estropieras.
Det ur flera synpunkter intressanta program som här i korthet
återgivits har givetvis sin största betydelse genom den medvetna, den
självmedvetna dalkarlsanda som talar därur. Samma patos uppbär nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
