Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - II. Samling af fanerogamer - 2. Vid hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehållande några ark läskpapper, för att genast i densamma
inlägga särdeles späda och lätt hoptrasslade växter, alla andra
kunna vi som sagdt packa ihop i vår portör. När vi nu kom¬
mit hem, taga vi försiktigt upp hela samlingen ur denna, ut¬
breda den aktsamt på något svalt ställe, i ett svalt rum eller
i källaren till exempel; vi omsluta dem därvid med ett par
ark läskpapper på alla sidor och öfvergjuta dessa med vatten,
så att de bli genomdränkta, utan att de under desamma be¬
fintliga växterna vätas. Då sträcka snart grenar och blad ut
sig i sin naturliga ställning, till och med nya blommor utveckla
sig, och plantorna förete inom kort ett lika friskt utseende,
som de hade, innan de upptogos ur jorden. Sålunda kan man
låta dem ligga i flera dagar, men lämpligast är att taga upp
dem, så snart de hämtat sig, för att öfvergå till att »bestäm¬
ma» dem, det vill säga uppsöka deras vetenskapliga namn
och deras ställning i systemet. Detta är ej alltid så särdeles
lätt ’ för nybörjaren. I hvarje system finnas på de olika
grupperna blott några få kännemärken angifna, och det händer
ofta, att de växter vi insamlat befinna sig i ett sådant stadium,
att de delar, på hvilkas olika byggnad de skiljas, ej äro ut¬
vecklade. Sålunda skiljas till exempel Umbellaterna i alla våra
svenska -floror hufvudsakligen på fruktens byggnad och form,
och vi hafva måhända blott blommande exemplar att under¬
söka. ÅA andra sidan indelas till exempel växterna, om vi
följa Linnés system, efter ståndarnes mängd och förhållande
till hvarandra och till pistillerna, men vi ha kanske blott exem¬
plar med frukt insamlade. I sådana fall måste man skrida till
att jämföra den ifrågavarande växten med alla de beskrifnin¬
gar på släkten eller arter, som höra till den högre grupp, dit
man vet, att växten hör, eller om dessa äro allt för många,
rådfråga en mer erfaren botanist om, hur man skall gå till
väga. I allmänhet bör man så vidt som möjligt försöka att
själf bestämma sina växter, äfven om det kostar möda, och icke
genast fråga en lärare eller kamrat därom. Ty blott därige¬
nom lär man sig känna växterna noga och blott på detta sätt
uppnår man på kort tid en sådan säkerhet i bestämmandet,
att mödan blir ringa och antalet af obekanta växter bland
dem man under en exkursion samlat jämförelsevis obetydligt.
I botaniken bör hvar och en vara sin egen lärare. Genom egna
ansträngningar växer ifvern och kärleken till » Floras barn»,
och man skall framdeles med förvåning finna, att just de första
växterna man lärt känna och hvilkas bestämning kostat den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
