Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - IX. Samling af skalbaggar - 1. Redskap vid skalbaggefångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redskap vid skalbaggefångst. 95
en framtill sluten, goda 2 cm. i genomskärning
hållande ihålig cylinder af järn. Håfringen och
hylsan måste göras starka och varaktiga, eme¬
dan de ofta fara mycket illa, och det skulle vara
obehagligt, om håfven ginge sönder under en
utflykt. Linnesäcken (fig. 123 ff) bör vara om¬
kring en half meter djup och icke smalare nedåt,
den bör vara försedd med rund, flat botten.
Säcken fästes ej genom att fastsy den öfre kanten
vid håfringen, enär säcken då snart skulle
gå sönder, utan den uppträdes på ringen medelst
små mässingsöglor, som fästas i säcken på ett
afständ af ungefär 3—4 cm. från hvarandra. rig. 125. Järnhylsa
Där gångjärnen för ringens hopfällning sitta "til insoktshåf.
(fig. 124 a och b) lämnas ett större mellanrum
mellan öglorna. Öglorna böra vara nätt och jämt så stora,
att de gå på håfringen och få ej heller anbringas alltför långt
från hvarandra, så att för stora öppningar uppstå mellan rin¬
gen och säcken, hvarigenom insekterna kunde falla ut. Linne¬
säcken kan äfven fästas vid håfringen medelst en läderremsa,
som omsorgsfullt fastsys vid ringen, hvarefter säcken sedan
fastsys vid lädret. Vid begagnandet svänges håfven så, att
han vid fram- och tillbakasvängningen, hvilken rörelse tillsam¬
mans bör bilda en liggande 8, med hela sin bredd träffar så många
växter som möjligt och stryker af de därpå befintliga djuren ,
och uppfångar dem i säcken. Man bör därvid akta sig för
hastiga, oregelbundna rörelser, hvarigenom djuren skulle kunna
slungas ut i det fria i stället för in i håfsäcken eller åter
kastas ur säcken, om de redan kommit in däri. Detta före¬
kommer man lätt genom regelbundna och icke för långsamma
svängningar fram och tillbaka med håfven, i synnerhet då red¬
skapet vändes. Efter några strykningar fram och tillbaka med
håfven undersökes innehållet, det dugliga utväljes, men det
odugliga bortkastas, hvarefter man börjar håfningen på nytt.
År man i en på insekter rik trakt, så att man erhåller
en mängd lifliga djur i håfven, hvilka hota att flyga eller
Springa bort åt alla håll, då håfinnehållet undersökes, så kan
man, sedan man medelst några svängningar med håfven samlat
alla djuren i dess botten, hälla några droppar kloroform eller
eter utanpå säcken och därmed döfva djuren, hvarefter man
kan granska dem i ro. Annu säkrare är det att för detta
ändamål stoppa håfbotten med de där samlade djuren i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
