Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - IX. Samling af skalbaggar - 1. Redskap vid skalbaggefångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Samling af skalbaggar.
påse, gjord af en oxblåsa (i form af en vanlig tobakspung),
hvari man förut hällt några droppar kloroform, hvarefter påsen
" upptill säkert hopknytes.
I alla händelser får man icke för länge uppskjuta att
undersöka håfinnehållet, emedan djuren skadas, om de en längre
tid kastas hit och dit i håfven. Detta är visserligen mindre
att befara med skalbaggarna än till exempel med fjärilarna,
men äfven de förra kunna härvid fara illa på många sätt.
. Håfbingen bör vidare ske olika allt efter omständigheterna.
Hårda, vassartade gräs till exempel, på hvilka donacier möj¬
ligen sitta fastklängda, måste afstrykas med ett kraftigt tag;
späda, örtade växter, i synnerhet blommor, afstrykas däremot
lätt och ytligt. Endast genom erfarenhet och öfning lär man
sig här att i de olika fallen träffa det rätta.
Man begagnar äfven håfven för att däri afskaka blommande
buskar (till exempel hagtornsbuskar) eller enstaka växter (så¬
som spirsea-arter), som understundom vimla af insekter; i all¬
mänhet kan den delvis ersätta samlingsskärmen, som skall
beskrifvas längre fram; likaledes kan man i håfven kasta
mossa,: affallna löf, svampar, tickor m. m. för att sedan granska
innehållet, och på varma kvällar kan man därmed fånga iluf
ten flygande insekter. Lönande platser äro i synnerhet ved¬
staplar eller andra ställen, där det finns gammalt trä, fuktiga
skogstrakter, skogar, som gränsa till ängar etc. Tiden mellan
solnedgången och mörkrets inträde är den gynnsammaste.
Håfven användes icke för att fånga fjärilar, dessa skulle
fara alltför illa vid håfningen; vi skola längre fram se, hvilka
redskap man härvid använder.
Vattenhåfven användes nästan uteslutande till att samla
skalbaggar. Detta redskap motsvarar alldeles den ofvan be¬
skrifna håfven endast med den skillnaden, att säcken här icke
är af linne utan af kanfas med omkring 2 kv.-mm. stora
maskor; tyget kokas först i hett vatten för att blifva håll¬
barare.
Har säcken för trånga maskor, så skjuter den vattnet med
de däri befintliga djuren framför sig i stället för att genom¬
släppa det och kvarhålla skalbaggarna. Med denna håf fiskar
man icke endast de djur, som man med ögat skönjer i vattnet,
utan man sticker äfven ned honom på slump i sådana vatten¬
samlingar, där man förmodar, att skalbaggar finnas, såsom
i dammar, kanaler, utefter åkanter, där vattenväxter frodas,
samt undersöker efter en stunds förlopp håfvens innehåll. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
