Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XX. Samling af kranier - 2. Huru kranier och skelett prepareras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Samling af kranier.
redan är bortspolad. Till detta ändamål använder man pin¬
cetter eller metalltrådar, som man för in genom det stora
nackbensbhålet; till stora kranier är det bäst att använda en
sked. De på kranieutskotten ännu kvarsittande senresterna
aflägsnar . man sorgfälligt med en skarp knif utan att skada
benen. Är allt detta verkställdt och skallen ännu en gång
spolad med friskt vatten, så låter man detta senare afdroppa
och lägger nu skallen på en bräda för att blekas. För att
nu ej djur eller blåst skola förströ benen, öfvertäcker man
dem med ett ståltrådsgaller eller också lägger man dem i en
fågelbur. Som underkäken lossnar, får man alltid två delar,
som dock passa lätt och fullkomligt in med hvarandra. Nu
skrider man till blekningen, som har till mål att gifva kraniet
ett vackert, rent, hvitt utseende; den skall ingalunda ske i
solen utan i skuggan, emedan benen eljes gärna erhålla spric¬
kor och remnor, i synnerhet tänderna. Blekningen befrämjas,
genom att man tid efter annan öfvergjuter benen med vatten.
Om nu kranierna blifvit vackert hvita och icke längre lukta
illa, så kan man anse dem färdiga. Benen på alla djur blifva
ej lika vackert hvita, somliga mer, andra mindre. Yngre djur¬
ben blekas lättare än äldre. De benknotor, som synas något
fetaktiga, bestryker man upprepade gånger med piplera, såsom
man äfven brukar kalla den hvita lera, hvarmed man tager bort
fettfläckar på golf, därpå sköljer man dem med vatten och
utsätter dem åter till blekning. Mindre knotor och kranier
kan man befria från fett med eter, som man köper på apo¬
teket; man lägger dem i ett glas med etern, hvilket man måste
hafva noga täckt, då den annars raskt förflyktigar.
Detta nu beskrifna förfaringssätt är visserligen något
nämt, men man kan endast på detta vis få vackra kranier
eller skelettdelar. Något fortare till målet kommer man, om
man först kokar skallarna med köttet på och sedan aflägsnar
detta genom macerering; dock blifva kranierna härigenom ej
så vackert hvita, utan behålla alltid ett gråaktigt utseende.
Det torde äfven vara bekant, att man preparerar skelett
med myror, åt hvilka man öfverlämnar arbetet att afgnaga
köttet. Som bekant släpa våra stora skogsmyror tillsam¬
mans stora hopar af tallbarr, stickor och så vidare, som
resa sig meterhögt på skuggiga ställen under träden och i
hvilka de lefva tillsammans. Det finns knappt något djur,
som är så glupskt och förstörande som myran. Deras skarpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
