Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XXII. Terrariet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Terrariet. dd
trängande liklukt sitter i rätt länge, den senare däremot
värjer sig med bett, men är det oaktadt ofarlig. Båda blifva
någorlunda stora, den senare blir ända till 1 meter lång, van
liga snoken ända till 13 meter. Så mycket de än variera till
färgen, kan man dock lätt skilja dem från hvarandra. Den släta
snoken är på öfversidan brun eller rödgrå, skiftar i grönt och
har längs ryggen två rader mörkbruna, stundom parvisa sam
manbundna fläckar, men i nacken en svartbrun fläck i form
af en hästsko, som ofta är förlängd bakåt; på undersidan är
den stålblå eller hvitaktigt färgad och ofta fläckig. : Däremot
utmärker sig vanliga snoken, som har en vanligen gråblå,
mången gång nästan svart bottenfärg på öfversidan, en dubbel
rad svarta ryggfläckar och en svart anstrykning på buksidan
med hvita sidofläckar, synnerligast därigenom, att den på hvar
dera sidan bakom tinningarna har en svartkantad, månformig
fläck, som hos honan är hvit, hos hanen gul. Denna i ögo
nen fallande fläck gaf anledning till fabeln, att vanliga snoken
bar en krona, och denna saga har vunnit lika stark tilltro
som andra icke mindre enfaldiga historier, såsom att den i
fähuset mjölkade korna och länsade stäfvan! Och dock har
man genom försök utrönt, att den vanliga snoken icke smakar
mjölk, ens om den är hungrig. Jag framhåller detta, emedan
man icke ofta nog och icke öppet nog kan draga i härnad
- mot alla sådana gamla dumheter. Efter denna beskrifning på
det yttre utseendet må vidare påpekas, att zoologerna vid be
stämmandet af de olika ormarna mindre fästa sig vid färgen
än vid fjällbetäckningen. Vi finna sålunda, att näsborrarna
hos den släta snoken ligga i midten af en enkel, stor näs
sköld, men hos vanliga snoken i midten af tvänne nässköldar,
och under det den släta ormen har släta ryggfjäll, hvaraf den
fått sitt namn, har vanliga ormen kölade.
Den som uppföder ormar i ett terrarium, kan likaledes
iakttaga, huru de byta om hud, hvilket inträffar fyra till fem
gånger om året under den varmare årstiden. Därvid lossnar
först huden på hufvudet vid kindbågskanterna, och därigenom
stiger den öfre delen af hufvudet täckande huden en smula
i höjden — finner lättroget folk en orm i skogen uti detta
tillstånd, kalla de den för »ormkonung» och anse den vara
lyckobringande; — därefter lossnar den öfriga hufvudhuden
och så vidare, och i den mån öfverhuden aflöses, kryper ormen
ur det gamla, tillbakavikna och slutligen lik en omvänd handske
kvarliggande höljet. På denna så kallade »ormskjorta», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
