Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XXII. Terrariet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man ibland påträffar i skogen och som sålunda vänder insidan
utåt, ser man ett noggrant aftryck af de så utomordentligt
regelbundet anordnade förtjockningarna i den egentliga huden,
pansar och hos ormarna af breda fyrkantiga skenor på buk¬
sidan. . Äfven den ögat beklädande öfverhuden lossnar sam¬
tidigt, och man kan på den mjölkaktiga grumlingen i ögat se,
att ormen håller på att ombyta hud.
Jag anför i fråga om ormarna detta ombyte af hud, ehuru
det äfven förekommer hos andra kräldjur, emedan det på
visst sätt försiggår fallständigast hos de förra, under det att
skinnet ingalunda afstötes så fullständigt hos de andra. Hos
de fyrfotade ödlorna faller detta ombyte icke i ögonen, men
äfven ormslån är icke i stånd att afkläda sig denna skjorta
utan att slita den i trasor.
Låt oss nu fästa oss vid ormarnas rörelser. Medan den
tröga ormslån ligger hopringlad eller utsträckt och blott för¬
flyttar sig framåt genom lätta svängningar på sin ormliknande
kropp, så se vi, huru som ormarna kräla fram på marken icke
blott genom dylika rörelser, utan huru de göra de mest olika
böjningar på kroppen, ringla och sträcka sig, resa sig i höjden
och sänka sig, med stela blickar spejande efter byte, medan
tungan spelar till höger och vänster.’ De sluka blott lefvande
djur, vanliga snoken i synnerhet grodor, men om de icke hafva
tillräcklig tillgång på sådana äfven ödlor och paddor, ehuru
de endast förtära de senare, när de äro mycket hungriga,
och de förra skaffa dem mera att göra genom sin snabbhet
än den vida klumpigare och försvarslösa grodan. Röfvaren
slukar sitt offer utan att först döda det, och den sprattlande
stackaren gör icke just det angenämaste intryck på ett oför¬
därfvadt ungdomligt sinne. Vi böra visserligen studera djuren,
men för den skull få vi icke glädja oss åt lefvande varelsers
plågor, lika litet som vi själfva få fånga dem för att plåga dem.
När ormen i terrariet griper och slukar grodan utan att döda
den, är det på grund af en naturdrift; den gör allenast, hvad
den icke kan underlåta.
Medan, som vi nämnt, vanliga snoken föredrar grodor
framför alla andra djur, utgöra ödlor släta snokens favoritföda,
och dessa veta äfven det öde, som väntar dem, ty så snart man
insläpper en sådan orm till ödlorna, springa de omkring utan
besinning och snappa ängsligt omkring sig; genom att modigt
sätta sig till motstånd fördröjer dock den fångade ödlan upp¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
