Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XXIII. Insektariet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Insektariet. 347
de "borra sig då genom dennes hud och förpuppa sig i det
fria. Säkerligen har en hvar rätt ofta sett kålfjärilslarver,
hvilka, i stället för att förpuppa sig, äro betäckta af en mängd
små maskar, hvilka framtränga ur larvkroppen och genast för¬
puppas och då bilda dessa gula hopgyttringar, hvilka mån¬
gen tillintetgör i tro, att de äro ägg efter kålfjärilen. I andra
fall hinner larven nära nog sin fullständiga förvandling i pup¬
pan, då stekeln å sin sida förpuppar sig i larvens inre. Vi
tro oss då hafva en frisk puppa framför oss, till dess en
stekel kryper ut i stället för den så längtansfullt väntade
fjärilen. Steklarna äro sålunda högst ödesdigra gäster för
fjärilssamlaren, men äro annars ytterst nyttiga upprätthållare
af jämvikten i naturen. Vi behöfva endast tänka på barr¬
skogen, hvilken hemsökes af massor af sådana fråssare som
granspinnarens eller nunnans larver. Ingen skogsägare har
ännu med full framgång lyckats draga i härnad emot dem,
men väl den moderliga naturen med steklar och roflystna
skalbaggar, hvilka uträtta mer än. människornas alla medel
för att hejda förstörelseverket.
Jag vill ytterligare tillägga, att steklarnas viktiga roll i
naturens hushällning icke endast inskränker sig därtill, att de
sätta en gräns för en allt för stor förökning af många för
växtligheten skadliga fjärilslarver, utan de skona icke en gång
de med sina hårda täckvingar försedda skalbaggarna, dei de
djupa borrgångarna i träden dolda skalbaggs- och stekel-lar¬
verna, ja icke ens de i vattnet lefvande, inom små hus
af sand, gräs och så vidare lefvande sländorna, liksom det
äfven finnas steklar, hvilka å sin sida föra ett fråssarelif
på andra stekellarver. Man känner allra minst 5000 olika
arter, af hvilka, såsom vi sagt, vissa arter äro hänvisade till
vissa »värdar», det zoologiska uttrycket för det djur, som
härbergerar en parasit. Vi kunna sålunda äfven själfva vara
värdar, blott vi äga tillgång på larver, men dock endast till¬
fälligtvis. Stekelns förökning rättar sig hufvudsakligen efter
storleken af den larv, som är bestämd att föda honom; myc¬
ket små larver och till och med insektsägg hemsökas endast
af de minsta arterna och beläggas då blott med ett ägg, me¬
dan större larver få mottaga endast ett par ägg af större
eller en hel massa af mindre steklar. Parasitlarverna i äggen
förtära dess innehåll, och det är icke nog med, att ägget för¬
störes, de steklar, som däremot utveckla sig ur larverna, till¬
växa hufvudsakligen på bekostnad af larvens fettkroppar, un¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
