Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XXIII. Insektariet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der det denne, att döma efter utseendet, befinner sig i all
sköns välmåga; man har ingen aning om det utifrån inkomna
dödströet, förrän larvuppfödaren kort före förpuppningen eller
kanske senare får klart för sig, att något är på tok. Men
låtom oss därför icke fälla modet; vi hafva ju endast för af¬
sikt att studera lifvet i naturen, och om vi göra en fjäril
eller en stekel till föremål” för våra observationer kan just
komma på ett ut. Allas krig emot alla bibehåller jämvikten
i naturen. Den ena uppslukar den andra, och det är lika in¬
tressant att lära känna inkräktaren som den anfallne.
Men det finns ’många andra insekter. Om vi icke ens
beträffande fjärilslarven kunna vara säkra på, att dess glupsk¬
het icke angriper våra växter därhän, att det vållar oss täm¬
ligen stort besvär för att bibehålla en passande jämvikt dem
emellan, så kommer det att icke gå oss bättre i fråga om vissa
larver, som höra till sländorna, nämligen gallsteklarna. Mången
af oss känner säkerligen redan den fjärilsmasken liknande
larv, som till exempel i massor slå sig ned på rosenbuskarna
i våra trädgårdar, där de sitta med hufvudet inbitet i växten
och med framstickande bakdel. Jag vill nu endast påpeka,
att man lätt kan skilja. hithörande larver från fjärilslarver
genom deras större antal fötter; fjärilslarven har nämligen
högst sexton och endast tre par bröstfötter, fyra (eller färre)
par bukfötter och till sist ännu ett par fötter i slutet af bak¬
kroppen; spännarelarverna hafva mindre antal bukfötter och
röra sig därför framåt, som skulle de »spänna> sig fram; efter¬
larverna. hafva däremot utom de tre paren bröstfötter mer än
fem par, vanligen åtta par fötter; flugornas larver, som helt
och hållet sakna fötter, kallar man i hvardagligt tal maskar
och sexbeniga, såsom -skalbaggarnas, i allmänhet larver.
Vilja vi hålla oss med skalbaggar, måste vi inskränka
oss till några vissa arter. Rofbaggarna liksom de stora jord¬
löparna kunna vi svårligen hålla i bur. De öfriga invånarna
i insektariet skulle då snart utrotas. Hvad den af blad lef¬
vande ollonborren och hans släktingar (under sitt larvtillstånd
i jorden nära de sig af rötter; som skalbaggar sköfla de hela
träd på deras löfverk) förmå åstadkomma, det veta vi alla.
Däremot kunna vi med framgång försöka att i insektariet in¬
hysa ekoxen. De stora, hjorthornliknande griptängerna hos
denna vår inhemska skalbaggevärlds jätte är på långt när
icke så farliga vapen, som man törhända inbillar sig. Några
ord om ekoxen’ (fig. 392) skola göra oss mera bekanta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
