Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XXIII. Insektariet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Insektariet.
honom. Vilja vi uppsöka honom, böra vi vid midsommartiden
gå ut i bokskogar, där han sitter på stammarna och njuter
af saften, som tränger fram ur springorna. Om aftnarna fly¬
ger han surrande omkring trädkronorna. Honorna, hvilkas
öfverkäkar icke äga denna hornartade bildning, lägga sina ägg
i multnande ekstammar; de ur äggen alstrade larverna nära
sig af multnadt trä, växa ganska långsamt och uppnå först
vid femte året sin fulla storlek; de bli icke mindre än 10
centimeter i längd och tjocka som ett finger. De förpuppa sig
sedermera i en fast kokong af trämjöl och utveckla sig först
efter tre månader till skalbaggar, som dock välvisligt hålla
sig dolda tills vidare, emedan de på grund af den nu först
afkastade pupphylsan icke äga den hårdhet i sin hornartade
kroppsbetäckning, att den lämnar dem tillräckligt skydd. Som
utbildad skalbagge lefver ekoxen endast några veckor, och när
honan lagt sina ägg, är hennes tid ute. Vi böra därför icke
undra öfver, att ekoxen endast en kort tid kan hållas vid
lif i fångenskap. Han äter gärna sockersaft och dylikt och
förhåller sig fredlig gent emot sin omgifning, om han också
generar den genom sin kroppsvolym.
När man vid utflykter på blad och blomster finner skal¬
båggar, bör man taga dem med sig hem och en tid bortåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
