Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ettriga repliken justerade Ödmanns omdöme om
Franzén1. Hade hans föregående artikel varit »så utmärkt
hövlig och len»2, så ämnade han nu tala »något allvarligt».
Han förvånar sig över att motståndaren är »så absolut
hospes i filologien», och menar sig kunna konstatera, att
»dr Franzén är mera bekant med’Milton än med Petrus
och närmare känner Ifigenia än Jeftas dotter»3. Så blev
det en antikritik, sprakande av sarkasmer, som i uddighet
distanserade den franzénska repliken4.
Ödmann hemförde åtminstone en halv seger5. För#
om alfvarsamt ämne med en känd man som trampat barnskorna, är
sådant oanständigt, helst då recensionen var skrifven med sådan köld och
utmärktaste högaktning».
1 »Jag hade aldrig föreställt mig, att den lärde Fr. skulle skrifva så
ytligt, och den älskvärde Fr. så stickande», heter det i brev till Wallmark
d. 19 maj 1823.
2 Ödmann t. Wallmark ibdm.
3 Ödmann t. dens. d. 4 juli 1823.
4 Biskop Wingård, som under riksdagen 1823 var pastoralutskottets
ordf., dömde vid prästmötet i Göteborg 1831 om de stridande: »et
can-tare pares et respondere parati» (Handlingar, sid. 15).
8 Edvard Rodhe, som i Historik till evangeliebokskommitterades
betänkande, avg. d. 11 okt. 1920, sid. 17 f., inte omnämner Ödmanns inlägg,
synes tillmäta en i Stockholmsposten 1821, n:ris 212, 213, 217 och 219,
införd kritik av 1821 års förslag alltför stor betydelse. Det mest vägande
motståndet dirigerades utan all fråga från Svartbäcksgatan 17, där också
en och annan riksdagspräst infann sig för att få instruktioner.
Diskus-sionsprotokollen peka i samma riktning. — Carl Fredrik Dahlgren ger i
Svensk Kyrkotidning (1824, n:o 39) följande säkerligen ganska riktiga
uttryck för sakläget: »Hector föll och släpades i stoftet, men icke förökade
Achilleus derigenom glansen af sin ära ... Vi hafve med uppmärksamhet
följt en bekant Exegets och Homilets anfall emot nya Evangelieboken.
I trettio år har svenska kyrkan ansett honom såsom ett Orakel och
fästat glorian kring hans hufvud. Många hafva jemfört hans stridsbanér
med Erik den Heliges fana, som gaf seger, blott den svajade och syntes
i hären. Andre hafva sett hans gamla svärd föras af yngre kämpar, sedan
det på Neologiens städ blifvit hamradt; och derföre funnit lättförklarligt,
huru segren vanns».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
