Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSER
103
Och i jubel lefde han; och
han spelade för henne,
hennes stycken pi pianot, han
köpte blommor till hennes
bild; han virdade sin
person, klädde si g, ehuru han
icke väntade herfne, och
icke önskade se henne.
Om aftonen pi denna
underbara da g, erfor han som
om Philomène vore i
lifs-fara, och hans hjerta
stannade ett ögonblick.
— Nu slog Emile henne!
sade han sig!
Och tänk! det var si!
Efter en ny bröllopsnatt
skref han till henne.
Hon svarade, men af
qvinlig blygsamhet och
stolthet med en viss
reservation.
Hennes fästman var
tungsint och hon väntade ingen
glädje med honom. »Han
lider, ty han lcänner att vi
sti i rapport, och han
pli-gar mig med svartsjuka.
Han spionerar, men kan ju
ingenting fi veta, di Du
och jag icke rikas. Detta,
att han icke kan förklara
hvarför han är svartsjuk,
bringar honom till
förtviflan.»
Di skref Léon och* bad:
»Släpp mig! Jag är äldre,
och jag är redo att offra
mig! Jag reser!»
Men Philomène, som icke
sett en osjelfvisk handling
hos sin fästman, blef si
gripen af detta heroiska
ädelmod hos sin öfvergifne
man, att hennes rena kärlek
blef ändi starkare.
Förlofningen raim sakta
framit som förut. Léon
kämpade med sitt bättre
jag, men kunde icke
be-sluta sig för offret, eller
förmidde icke gifva det. De
sigos icke men lefde ett
lif; i dagens mödor följdes
de af en längtan att solen
skulle gi ned, di de fingo
rikas; och de rikades.
De upphörde äfven att
skrifva, ty brefven bara
grumlade förhillandet, och
det föll dem aldrig in att
vilja mötas, ty deras
kroppar syntes dem illusoriska,
och d e tålde icke hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
