Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSÄTTNINGAR
143
länd till den trista kyssaraes ödemark då man redan
tycker sig besöka de fattiges hyddor under det att
älskarinnan ännu småler i de första dagarnes palatser.
Kärleken enligt menniskors begrepp höll på att dö
mellan oss...)
Ingenting kan skilja två själar som ett ögonblick
»varit goda tillsammans».
Själens uppvaknande.
En tid nalkas då våra själar skola umgås utan
att våra sinnen behöfva tjena som mellanhand.
Det finnes i historien liknande perioder då
själen lydande okända lagar, liksom uppstiger till
mensklighetens yta och mera diskret visar sin tillvaro och
sin magt.
Det synes som om menskligheten i dessa
ögonblick varit nära att aflyfta materiens tunga börda.
Men-skorna komma närmare hvarandra och sig sjelfva:
de betrakta hvarandra och älska hvarandra mera
allvarligt och intimt. De fatta mera ömt och innerligt
barnet, qvinnan, djuren, vexterna och tingen.
I våra dagar gör själen stora ansträngningar. Hon
uppträder öfver allt på ett ovanligt sätt, befallande,
tryckande, liksom om en order blifvit gifven. Jagi
vill icke tala om de hemliga magter som väckas
omkring oss, om magnetism, telepati, levitation, och andra
företeelser som skaka på de officiela vetenskaperna.
Sannolikt äro dessa intet i jemförelse med det som
utföres i dagliga lifvet, ty själen är som en sofvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
