- Project Runeberg -  Samlade otryckta skrifter / Andra delen. Otryckta berättelser och dikter /
142

(1918-1919) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142 OTRYCKTA BERÄTTELSER OCH DIKTER

ende jordisk kärlek illusionen af en gudomlig
kärlek som står i begrepp att födas.

Har Ni aldrig upplefvat en af dessa trista aftnar
då de modstulna kyssarne icke kunde le längre ocbl
då själen slutligen kände sig besviken. Orden ljödo
knappt hörbara i skilsmessans kalla luftdrag; Ni gick
för att aldrig komma igen, och1 de nästan liflösa
händerna räcktes till ett afsked utan återvändo, då
själen plötsligen gjorde en omärklig rörelse mot sig
sjelf. Den andra själen vaknade genast på
tillvarons höjder, någonting föddes, mycket högre än de
trötta älskandes kärlek, och föigäfves aflägsnade sig
kropparne; själarne skulle hädanefter aldrig glömma
att de betraktat hvarandra ett ögonblick ofvanför de
höjder de aldrig sett, och att de ett ögonblick hade
varit goda, af en godhet som de icke kände ännu.

Hvad är då detta för en hemlighetsfull rörelse?
År det en offring eller en inre omfamning, en djup
längtan att stå själ mot själ? År det allt underbart
och sorgset i det enda faktum att man lefver, är det
åsynen af lifvet sjelft, ett och odelbart som
öfversväm-mar hela vår varelse. Jag vet icke, men det är då
man känner att det fins någonstädes en okänd kraft,
att vi äro skatter hos någon Oud som älskar allt,
att icke en gest af denna Oud passerar obemärkt, och
att man slutligen befinner sig i en region der tingen
icke mer äro bedrägliga–-

(En qvinna som jag tillfogat lidanden mot min
vilja, har en afton uppenbarat för mig den suveräna
allmagten hos denna osynliga godhet. Man måste hfe
lidit för att kunna vara god, men kanske man måste
ha tillfogat andra lidanden för att kunna bli bättre.
Jag erfor det denna afton. Jag kände mig ensam an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samotryckt/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free