Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Christensen: Ola Hansson - II. Literära silhouetter — 1885 - III. Notturno, dikter — 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
I „Literäre silliouetter" kommer retningen af hans begavelse
væsentlig frem i de sammenligninger, de fra naturen hentede
billeder, hvormed han anskueliggjør sin opfatning af sujetterne — et
saad ant billede er hos Ola Hansson ofte et lidet kunstverk for sig
selv, der liar krævet sit nøiagtige studium. Undertiden er det
lyriske lidt for overveiende, billedets afrunding fordrer mere, end
den kritiske nøgterhed igrunden har lov til at give. Men i det store
o g hele taget bidrager disse billeder i merkelig grad til at samle
og fæstne indtrykket af vedkommende forfatterpersonlighed.
„Literäre silliouetter" er alle baarne af en dæmpet varme, den
virkelige menneskekj enders og kunstvens fine forstaaende varme.
De sidste linjer om Pietari Päivärinta:
„Man skall på de öfverallt instuckna subjektiva utropen ock
reflek tionerna lätt marka, att berättaren är en gammal man med
stor lifserfarenliet, som gerna vill docera en smula samt direkt..
genom sina repliker eller vidhängda sentenser, uttala sin egen mening
om ett ocli annat; men man skall också, om man lysnar nogo til,
höra den skälfvande klången från hans jungfruligt kyska ocli
fin-känsl iga inre, hvilket liksom smartsamt krymper samman vid
berøringen med det raa ocli stygga i lifvet. Hans erfarenhet ocli men-,
niskokärlek hafva gjort honom til demokrat i den ädla meningen,
att lian anser alla menneskor lika, emeclan de alla hafva et hjerta,
med hvars hela styrka de på samma sätt kunna älska", känna,
fröj-das, sörja ocli - lida, ocli emedan de alla hafva ännu något annat.
gemensamt, nemligen døden. Denna lifsåskadnmg, har liöjt honom
till en utsigtspunkt med så vida vyer och möj liggjort för honom att
tränga så djupt in i menniskonaturen, att. han kan skildra enkelt,,
utan at hans skildringer blifva matta eller ytliga."
III.
Nottumo, dikter — 1885.
„Notturno" er ensformig, et stillestaaende, lidt trættende
maaneskin. Det er variationer over emnerne fra „Dikter", kun enkelte
undtagelser. Hver for sig er de mangengang meget tiltalende, men
som samling taget ved hinandens side, bliver de en kjedelig
søster-skare, opstillet paa rad, efter alder og størrelse, en familjefest, til
mønstring for bedstemor. —
— Yallmokronblad,
silkesiena
svala, doftande
svandunslena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
