Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Hermann Sudermann och „Sodoms Ende“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Hans talang slättrampas, lians skaparlust blir däst ocli orkeslös;
ocli menniskan i hononi gar under på samm a gång som konstnären.
Det ligger som en morali sk smitta i det hus, hvari han företrädes —
xvis for sin varelse; lian angripes deraf; icke nog med att han sjelf
dukar under for smittämnef; han har dessförinnan red an hunnit
stifta obotlig skada inom den andra småborgerliga sfär, inom
hvilken hans lif hittills förflutit och som han ännu med sin lialfva
menniska tillhör. Samtidigt ar han den rika husfruns älskare,
för-lofvar sig med hennes niece och fosterdotter samt förför sin egen
fostersyster.
Det är ett temligen blandadt och brokigt innehåll, en del
trasgrannlåt och kattguld, alltför förlegad idyll och alltför färsk
eftekt-naturalism. Särskildt slutakten med sina liopade
osannolik-heter och gräsligheter verkar melodramatiskt. Allt i allt har
skå-despelet, från estetisk og teknisk synpunkt sedt, sina lyten såväl
som sina fortjenster; bland dessa senare äro särskildt.
anmärk-ningsvärda den uddiga kvickheten, hvässad af en ärligt kännande
mans förtrytelse i skildringen af penning-„aristokratiet" samt den
lyriskt fylliga teckningen af småborgarhemmets personager ocli hela
stänming. Men denna rent estetiska standpunkt är icke den, ifrån
hvilken „Sodoms Ende" — lika litet som „Ara" — först och främst
bör betraktas och bedömas. „Ara" var framför allt en handling,
en moralisk gerning; „Sodoms Ende" är också framför allt en
handling ocli en moralisk gerning. Hvad herr Sudermann i sitt
första drama ville åt, ville göra löjlig och dymedels oskadlig, var
en personnage, hvilken betecknade ett socialt missförhållaiide:
re-servlöjtnanten. Afven i hans andra drama fins det ett någöt, som
dilctaren vill åt, förlöjliga, göra oskadligt; och som detta vissa
något är himmelsvidt former än reservlöjtnanten och hans förvridna
begrepp om ära, har Sudermanns andra arbete erhållit en
ojem-förligt djupare klangton än hans första.
Samma press, hvilken kastat sig öfver „Ara" och dess
förfat-tare såsom goda papper, hvilka lätt kunde få än bättre kurs och
af kasta vinst, förhöll sig anmärkningsvärdt kylig gent emot
„So-doms Ende". Vid „Ara" hade denna press företrädesvis ordat
stort om den moraliska gerning, som pjesen betecknade, samt
be-gagnade clenna till en täckmantel öfver de konstnärliga bristerna;
chefen för dess berlinska hufvudblad häfdade en gång muntligt tor
mig detta betraktelsesätt. Vid „Sodoms Ende" har samma press
med en enstämmighet, hvilken ser ut mera som en tanke än som
en tillfällighet, med en minutiös kritik naggat på styckets större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
