- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Anden aargang. 1891 /
241

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: August Strindberg - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

August Strindberg.

Kritisk essay.

I.

En dag på liösten 1888 erliöll jag ett bref, livars utanskrift
röjde en för mig helt och hallet främmande handstil, en ren, klar,
sirlig handstil, ett slags adlad, personlig skünskrift. Brefvet var
från August Strindberg. Han bodde då vid den sjællandska bvn
Holte, ett par mil norr om Köpenhamn, och var för tiden uteslutande
upptagen med sin „Försöksteater". Skrifvelsen innehöll en inbjudan
till att besöka lionom.

Ett par veckor senare hån mot aftonen steg jag af vid den
lilla stationen på Köpenhamn—Helsingör-banan. Det var så mörkt,
att jag icke kunde se handen framför iiiig, blåsten vånde ut och in
på min paraply och regnet öste ner öfver mig, medan mina fötter
på Guds forsyn trefvade sig fram i vågens sörja. Jag nådde det
lilla hotellet, hvilket sommartiden år ett mycket besökt pensionat,
öfverfullt med köpenhamnare, men som nu midt i vintern låg mörkt
och öde, likt en Noaclisark i syndafloden, med ljus i sitt enda
fönster. Sedan jag väntat en god stund, utan att en lefvande
varelse syntes till, hck jag ändtligen fatt i en tjenstflicka, hvilken
efter ytterligare en stunds väntan anvisade mig ett par möjligast
genomkalla rum. Jag låt fylla kaminen med stenkol, sande bud
om min ankomst till min lanclsman och satte mig i förnyad,
resig-nerad förbidan framför den knastrande och bullrande brasan.

Det fans ingen svensk man, vid hvilkens nanni mitt hjerta blef
så varmt, som han, jag satt och väntacle på. Liksom eldstoden
fordom visacle Israels barn vågen genom öknen, hade han i år’atal,
som menniska och som diktare, gått framför det „unga Sverige"

IH

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 24 22:33:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1891/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free