Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: August Strindberg - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
statslära meel äbsolutistiska tendenser. Boström var nära lierad
med konung Karl XIV Johan, hvilken i Sverige var främjaren af
den heliga alliansens reaktionara strafvanden gent emot en
liberal riksdags- och tidnings-opposition. Han ville gifva den
bestående samfundsordningen filosofisk sanktion, och han byggde sin
statslära i det medvetna syftet att ådagalägga
fyrståndsrepresenta-tionens absoluta fornuftighet.
Detta niischmasch kungjordes nu såsom det enda saliggörande
i vetenskapen: det var de vises sten, kulmen af svensk kultur, den
nationella filosofiens blomma. Det blef den officiella sanningen
med GTuds och kungens nåde, utom hvilken allting var af ondo
och på hvilken den studerande ungdomen må s te tro. Man läste
Boströms satser vid universiteten ungefär på samma sätt som man
läste Luthers katekes i folkskolan. och man gör så än i dag, ehuru
boströmianismens hufvudprincip skriker emot den moderna
psykofysiologien som svart emot hvitt och som ja emot nej och ehuru
den representationsform, som skulle sanktioneras, för öfver tjugo
år sedan leninat plats för en mera tidsenlig. —
Diktningen blef festpoesi. Intet nytt tidsinnehåll förefans, som
kunde ge henne märg, ingen ny konstform, som tiden sjelf födt i
svett och vånda, ingen stor personlighet, i hvilken slagtet kunde
komma till medvetande om sitt eget lif. Den generation, som först
tog den skandinaviska rörelsen om hand. hade inom sig haft en
verklig diktare i Strandberg, „Talis Qualis", men denne blef sjelf
den typiske representanten för denna generations bedröfliga
ut-vecklingsgång: han började såsom revolutionär frihetsman och
slutade såsom utgifvare af „Post- och Inrikes-Tidningar". I
bör-jan af 60-talet sammanslöto sig några unge män i Upsala och
ut-gåfvo tvenne literära kalendrar. De äro i den svenska
literaturhistorien kände under namnet „Nio och Sju Signaturer". Med ett
undantag äro desse mäns produktion utan synnerligt värde; de ha
icke gjort någon nämnvärd insats i det svenska kulturarbetet. De
äro barn af en slapp, blodfattig, blekhyad tid. Deras diktning
röjer den sortens slapphet, som är en följd af tomhet på tanka r
och mål och som icke ens gitter gå till botten i sig sjelf för att
lära känna ursprunget och botemedlen. utan liellre hvitmenar griften.
Det är som om man hörde den svaga rösten från en bröstsjuk,
som om man såge in i ett själlöst drömmande öga, som 0111 någon
talade i sömne, som 0111 man finge en slapp handtryckning. En af
desse unge män, Carl Snoilsky, har blifvit en stor lyriker, en annan,
C. D. af Wirsén, den unga literaturens hätskaste vedersakare. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
