Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: August Strindberg - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
halle i Schweiz. Framtidsidealet är det socialistiska: G-audins
• familistide är miniatyrmodellen för det framtida- samhället ocli
Schweiz miniatyrmodellen för det framtida statssystemet.
IV.
Strindbergs produktion efter 1887 omfattar: tvenne band
folk-lifsskildringar, tvenne romaner och fyra dramer (frånsedt några
småting i de tre banden „Tryckt och Otryckt", den täcka och
underhållande „Blomstermålningar ock djurstycken" samt de till
julen utkomna „subjektiva reseskildringarna": „Bland franska
bönder").
De båda banden novellistiska skildringar af folklifvet i
stockholmska skärgården, „Hemsöborna" och „Skärkarlslif", höra erkändt
till det bästa, som den svenska vitterheten åstadkommit på detta
område. Det enda, hvilket såsom jemngodt kan ställas vid sidan
af dem, är de folklifsteckningar, som vår literaturs största geni,
C. J. L. Almquist skref för ett femtiotal år sedan: „Grimstahamns
nybygge", „Ladugårdsarrendet", m. fl.
Romanen „Tschandala" förtjenar intresse hufvudsakligen
såsom första utslaget af den Nietzsche-strömning, hvilken sedan någon
tid gör sig märkbar i det skandinaviska kulturlifvet. Boken är en
modern tendensskrift i den historiska romanens drägt. Författaren
har ur lifvet- hemtat sig en illustration til den Nietzscheska texten
om hjorden och den stora personligheten. Den historiska koloriten
är lika med noll, den egentliga intrigen belt trivial, och både Per
och Pål veta, att diktaren tagit motivet ur sitt eget lif. Den lärde
magister Andreas blir af en pöbelfamilj inspunnen i ett nät af
ränker, ur hvilket han endast derigenom kan rädda sig, att han
låter sin egen intelligens med förkrossande tyngd falla på sin
motståndares ovetande slafsjäl. Det stora ocli sköna i berättelsen ligger
deri, at Strindbergs diktarande vidgat den banala hvardagskonflikten
till en omfattande symbol för tvenne mäktiga tidsströmningar, så att
vi bakom det ointressanta kältet mellan menniskan Strindberg och
en vanlig slyngel varsna i grandiosa perspektiv den kamp som dragit
sig fram genom århundraden mellan aristokrat och plebej, aria och
paria, hjerna och hand. Scenerna lägga sig öfver hvarandra och
torna sig upp till ett tempel i Nietzscheansk stil, och öfverst har
skalden satt såsom ett blänkande krön den vise Manus ord:
„Tschandala skall ligga undertill såsom värmande, närande gödsel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
