Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: August Strindberg - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
hvitmenad grift, fyld med de dödas ben ocli all orenlighet. Den
moderna kulturen blef endast en sjuklig utbildning, och alla dess
beprisade härligheter icke annat än en vidrigt stympad natur:
..feta dalier utan kön, rosor fylda med nuditeter; granna kläder,,
men inga frön". Den liknade en ädel frukt, hvars fruktkött
utvecklats till att smaka vår tunga väl, så länge att kärnorna
försvunnit, tvärt emot naturens egen anordning, som skapat
fruktköttet för kärnornas skull, hvilka skola fortplanta slägtet.
Strindberg utbildade sig till utilist och socialist. Hur han
kommit dit, vägen, stadierna — har lian framstält i
Sömngångarnätter på vakna dagar, „en dikt på fria vers". Han
genomvandrar den menskliga odlingens Pantheon, der alla heroernas
beläten trona, stannar inför hvarje gudastod ocli gör sin fråga:
„Hvadan kommer jag och hvart går jag? Hvad vet du 0111
himlen, hvad vet du om jorden, hvad vet du 0111 lif, hvad vet du om
död?" Han spörjer religionen, han spörjer konsten, han spörjer
teologien, filosofien och naturvetenskapen, och resultatet blir detta:
„Svart är genast den enas svar, på hvitt den andra ej spar; och
när man svaren till hopa fått, så stannar man framför grått i
grått." Gudarne stå alla dumma och stumma; ingen af dem kan
ge lösningen till lifvets gåta. Men boken är ändock en bok för
arbetet, det samfälda arbetet till slägtets bästa; ty, slutar skalden,
fastän vi intet veta och jorden står inför den trista utsigten att
dela månens öde, så böra vi bråka allt hvad bråkas kan „för att
åtminstone gå sista färden ej såsom slafvar, men frie män", efter
utilismens stora princip: „de flestes bästa är det högsta väl".
Målet som han hunnit, framstegssträfvandenas rigtning,
framtidsevangeliets innehåll har Strindberg framstält i Utopier i
verkligheten. Hvad det gäller om är att arbeta på en återgång till
naturen, hvilket är liktydigt med en återgång till det
ändamålsenliga. Det öfverförfinade kulturlifvet är en onaturlig produkt,
och kampen mot samhället är en kamp mot det oändamålsenliga.
Parmänsäpplet lyser praktfullt i guld och rödt, men sår man ut
kärnorna, får man surkart till frukt. Surapeln är en
ändamålsenligare produkt, ty den fryser icke, om det blir sträng barvinter,
hvilket parmänen gör. Målet vinnes, framtidsidealet realiseras
genom öfverkulturens eller degenerationens bannlysning, hvilket
åter åstadkommes genom underklassens seger öfver öfverklassen.
Boken redogör i novellistisk fonn för några reformförsök som gjorts
i denna rigtning med lycklig utgång: en familistide på ett
fabriks-etablissement i Nord-Frankrike, några landsflyktiga ryssars sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
