Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Från det unga Tyskland - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
•sättet. Det är emellertid icke allenast språket, som lyftes i höjden
af denna unga stämning. Liksom vi i hvardagslag gå förbi
tilldragelser som de här skildrade utan att bli allt för högtidligt
stämde, sammalunda har säkerligen hvar och en på sin väg genom
lifvet sammanträffat med herr Hollænders kyrkoherde och unga
flicka, utan att det skulle fallit honom in, att de skulle kunna se
så ut som i denna bok. Det är en egendomlighet för det unga
lynnet, att det tager af sitt eget öfverflöd till att hjelpa upp på
allt, som det kommer i beröring med, till att göra helstöpt hvad
som är ofullgånget och helt, hvad som är brutet; särskildt älskar
det att fylla i alla luckor i mötande menskliga karaktärer medels
detta alltför goda material. Såväl Magdalene som hennes olycklige
riddare vandra i denna andra verld, hvilken ungdomen så gerna
lägger til rätta för sig vid sidan af och öfver den verkliga, som är
alltför kantig, alltför grå, alltför osammanhängande och ointressant,
att hon skulle kunna ha bruk för den. Den fara, som härvidlag
ligger nära, nemligen faran af de alltför bela och räta linierna, har
författaren icke undgått: hans psykologi är icke individuel.
Och dock — just denna brist utlöper från en och samma rot
som den Hollænderska romanens bästa stycke, nemligen skildringen
af kärleken. Boken har egentligen icke mera än en enda person:
Magdalene Dornis; och denna Magdalene Dornis är i sjelfva verket
icke heller hon någon individualitet. Emellertid — hvilken ung man
älskar i sin första kärlek den säregna personligheten? Ocli den
unge tyske romanciern står såsom diktare ännu i det första
förhållandets stadium. Hvad Adam dervid älskar, är belt enkelt Eva;
hvad herr Hollænder framstält, är också intet annat än Eva,
kvinnan, kärlekens behof och makt. Genom bela romanens andra del
susar som en het, tung storm af oupplöst lidelse, af en kärlek, som
icke är en kärlek mellan denna särskilda man och denna
särskilda kvinna, utan kärleken i dess allmänligket. Denna Magdalene,
i hvilkens närhet ingen man kan komma utan att sugas fast, är i
sjelfva verket intet annat än den naturmakt kroppvorden, hvilken
är den starkaste bland menniskornas barn. Och denna naturmakt,
kvinnans välde öfver mannen, mannens känsla gent emot kvinnan,
löser ifrån allt samband med det menskliga väsendets yttre och
öfre lager; den har icke längre något med det medvetna, synbara,
kontrollerbara lifvet att beställa; den har sitt upphof och sin
bestämdhet på andra sidan om detta, i den hemlighetsfulla physis,
icke trädande oss till mötes och ikke låtande sig gripas af oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
