Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Från det unga Tyskland - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
annan förrn än den af en sugande eld, hvilken slår emot oss ur
Eva-Magdalenes kropp.
II.
Det fins författare, hvilkas föredrag osökt och af naturen är
så beskaffadt, att man bara behöfver läsa några linier af dem för
att genast kunna fastslå, att de skrifvits af denna ene och ende
diktare och af ingen annan. Detta har intet att göra med
personlighetens omfång och betydelse; det kan vara små och stora
personligheter, som ega denna förmåga; det bär allenast vittnesbörd
om individualitetens utpräglade typ. Till denna grupp skriftställare
hör en annan af det unga Tysklands diktare, Heinz Tovote,
hvilkens första roman „Ini Liebesrausch" icke daterar sig längre
tillbaka än till i fjol, men som dock redan kan glädja sig öfver en
så betydande populäritet i sitt hemland, att lians nu i höstas
utkomna andra bok „Friihlingssturm" genast kan läggas upp i nya
upplagor.
Det är trenne egenskaper, som strax träda en till mötes i
denna „berliner-kärleksroman". Först det individuella tonfallet i
föredraget. Vidare den författarens personliga erfarenhet, som
står bakom hans diktning. Slutligen den lätthet, för att icke säga
vårdslöshet, hvarmed Tovote tumlar sitt stoff.
Det är en ganska vansklig sak för en kritiker, som skall till
att uttala sig om Tovotes författarskap. Så länge jag höll på med
läsningen af hans böcker, tycktes mig allt lätt; men så snart jag
satte mig ned till papperet, fann jag mig med ens belt rådlös.
Denna omständighet står i sammanhang dermed, att författaren i
Tovote så belt ocli hållet kringslutits af menniskan, af
personligheten, samt att denna senare är så enkel och klar. Det är mig
fullkomligt omöjligt att icke vid läsningen se och höra autoren sjelf
med alla de små egendomligheter i gester och stämma, hvilka för
honom äro- karaktäristiska.
Häri ligger orsaken till det intryck af vederhäftighet, som
Tovotes skildringar ingifva, — ett intryck, som understundom
måhända duperar. Häri ligger också hemligheten af den Tovoteska
stilens behag. Det första, som jag lade märke till, när jag för
halftannat år sedan läste Tovotes första bok, var stilen; man
frapperas genast, äfven om man är främling, af dess säregna rytm. Det
är på samma gång naturligt och tillslipadt, detta språk, perioderna
samtidigt staccato och lugnt utrullande, just som de låge långs
små-vågorna vid det stora hafvets strand en stilla sommardag. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
