Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Från det unga Tyskland - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
exempelvis Bourget ocli i allmänhet alla moderna kritici, hvilka
utgå från Taine; utan han gör det med hela den triumferande
minen hos en akrobat, en kautschukman, som vridit sina lemmar i
de omöjligaste posityrer. Och här möta vi åter det konfunderande
hos Bahr: är han, när han såsom nu senast i „Russische Reise"
omständligt behandlar denna sin „nervgymnastik", ett barn eller en
clown, sker det i verklig naivitet eller spelad naivitet, af öfvermodig
nyfikenhet eller af gallerismak?! Han kan, just när han utför sina
otroligaste konststycken, utveckla numret för publikum med ett
sådant troskyldigt tonfall, att man nästan för ögonblicket öfverser
det glimt af löje, som man dock haft på förnimmelsen sitta i
ögonvrån.
Den andra genast iögonfallande egenskapen i Bahrs böcker är
stilen. Den har först och främst alla de egenskaper, hvilka stå i
sammanhang med hans dilettantiska sensibilitet, hans akrobatiska
smidighet. Han kan vrida och vända språket med samma
förvånansvärda händighet, hvarmed han kan vända och vrida sin
ande. Han kan icke blott i sin egen själ framdrifva den rätta
känslonyansen, han kan äfven finna just det språkliga uttryck
derför, som är dess enda fullständiga ekvivalent. Hans stil är samma
kameleont som hans ande; man kan svårligen fastslå, hvar gränsen
går fram mellan hvad som är naturligt uttryckssätt och hvad som
är taskspeleri. Ett enda står för mig fast, såsom Bahrs medvetna
sträfvande i stilistiskt hänseende: han förnimmer och skildrar de
mest okroppsliga processer, stämningarnas doldaste spel, själslifvets
mest eteriska yttringar, kampen mellan motsatta tendenser i det
innersta af menniskan, helt och hållet och genomfördt i konkreta
bilder, såsom varelser, hvilka lefva, ha konturer, ha lemmar, röra
sig, o. s. v.
Och just på detta område visar det sig med oomkullkastelig
säkerhet, att i Hermann Bahr sticker en äkta stilist. Det är något,
som är den äkta psykologen medfödt och som icke kan inläras
såsom akrobatfärdigheter, detta, att afläsa i främmande ansigten,
i sättet att gå, i linien kring en mun, i formen af en hand, i det
olösligt sammansatta uttrycket i en blick, i tusen andra utvärtes
bagateller, hela den text, som, odechiffrerbar för egaren, står skrifven
der innanför, klaven till hans personlighet och hans öde. Och det
är äfvenledes något, som är den äkta stilisten medfödt och som ej
heller kan inläras såsom en „nervgymnastikers" trollkonstnummer,
denna andra förmåga, att kunna till hvarje själslig rörelse finna
just den ena och enda pendant, som den eger inom den yttre verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
