Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Från det unga Tyskland - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
ligheten, i tonernas, färgernas och kropparnes verld. De instrument,,
hvilka härvid handhafvas, äro icke blott oändligt finare och
svårhandterliga^ än dem, som experimentalpsykologen af fack brukar;
de äro af annan och högre art, organiska, der de andra äro blott
mekaniska. Den vågs tunga, som här mäter, skälfver med en helt
annan känslighet än en spets af jern; den är ju en lefvande nerv,
en individualitets intimaste, egenartade sätt at svänga, reagera,,
justera, lefva.
Men återvändom till „Russische Reise".
Boken utgöres af en samling löst komponerade
dagboksanteckningar, gjorda under det fåtal veckor i våras, då Hermann
Bahr gästade Petersburg tillsammans med en berlinsk teatertrupp,
hvilken med den berömde karaktärsskådespelaren Emanuel Reicher
i spetsen spelade för landsmännen i den ryska hufvudstaden. De
skildra i det godtyckligaste möjliga péle-mèle författarens rent
subjektiva intryck af lokal, folk, seder, konst. Af den egentliga,
handgripliga verkligheten får man så godt som alls ingen föreställning;,
men den distinkta finkänslighet, hvarmed Bahr förnummit sjelfva
den folkpsykologiska atmosfären, om jag så får uttrycka mig, är
något oändligt mera värdefullt. Det står just den dager ut ur
skildringarne, den luft, den obestämbara grundstämning, hvilken
hvar och en, som sjelf upphållit sig i tsarriket, ögonblickligen och
helt omedelbart igenkänner. Arbetet invarslar, liksom alla
föregående, en metamorfos hos diktaren, — akrobatens nyaste
konststycke, eller individualitetens senaste fas, hvad vet man? Och
dock — denna gången torde man måhända hunnit till slutet af det
som var föreställning af Hermann Bahr och till begynnelsen af det
som skulle varda den verklige Bahr i hans naturliga sätt att lefva.
Han antyder det sjelf, och man tror det gerna. Visserligen är det
vanskligt för en utanförstående, som icke personligen känner „das
kleine Fräulein", hvilken boken är tillegnad, att förhjelpa herr Bahr
till afgörande af, huruvida det bara är filistern i honom, som belåtet
knurrar i hennes närvaro, eller om det tilläfventyrs verkligen skulle
vara sjelfva den ursprungliga och produktiva naturen i honom, som
genom henne lösts ur förtrollningens slummer. Säkert är, att
Hermann Bahr aldrig skrifvit någonting så naturligt och enkelt
som dessa dagboksanteckningar,’ icke heller någonting så innerligt
och i god mening naivt, icke heller någonting så djupt i
psykologien och stämningen. Jag tror afgjordt, att i intuitiv psykologi
står Bahr främst bland sina kolleger; men formelt sedt, synes ban
vara mera anlagd till kåsör än till gestaltande diktare. I alla fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
