- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Anden aargang. 1891 /
415

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Från det unga Tyskland - V - Vilhelm Dons: Pagesange - Forspil

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

415

Johannes Schlaf, hvilken hittills uteslutande skrifvit i
kompaniskap med Arnö Holz — ett kompaniskap, som resulterat bäst i
skådespelet „Die Familie Selicke" och som omsider gick ända
derhän, at de båda Ajaxarne skrefvo kärleksdikter under firmans namn
— har nu till stor öfverraskning för den läsande allmänheten,
emanciperat sig från herr Holz och allena skrifvit en bok. Det är
en mycket anspråkslös och ganska fin liten bok, en samling små
impressionistiska stämningsbilder från ett sommarligt dolce-far-niente
i en aflägse tysk småstad, elit författaren efter mångårig bortovaro
ute i verldsvimlet och existenskampen sökt hän undan
rikshufvud-stadens buller. Schlaf är en innerlig, gemiitsfull thüringer; hans
t)ok är lutter stämning, liksom Bölsches bok var lutter tanke och
tendens; lians skildringar af naturen koncentrera sig i en
stämningens essensdroppe, liksom de hos Bölsche bredde sig öfver det ena
bladet i anteckningsboken efter clet andra. Man visste redan sedan
länge, att Schlaf representerade känslan inom clet vittra bolaget;
nu då han ändtligen presenterat typen ren, visar han sig vara en
vegetativ drömmare, något indolent, något sentimental, men till
motvigt utrustad meel ett godt förråd varm humor.

Ola Hansson.

Pagesange.

Forspil.

Og elet var kongens smaadreng,
monne sig ud i skoven gaa,
der lærte ban sig en vise,
som ingen kunele forstaa.

Og elet var kongens smaadreng,
kunde ei mer end den eneste sang,
nynned den til sit arbeid
og sang den saamangen gang.

Prinsessen stod paa svalen,
den smaadrengs sang hun hørte paa.
Saa simple dens toner lode,
hun kunde dem ei forstaa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:13:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1891/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free